Sofia Liakou från Aten har bott i Sverige i tre år. Efter att ha utbildat sig till läkare på Kretas universitet arbetade hon som barnläkare på Rhodos, men hon bestämde sig sedan för att flytta till Sverige.
‒Det fanns många orsaker till flytten. Framförallt att Sverige är ett bra land för de som har höga ambitioner. Det är ett bra och organiserat land, säger hon.
Sofia Liakou arbetade först ett år i Kristianstad innan hon började sitt jobb som ST-läkare på Mälarsjukhusets barnklinik.
Där arbetar läkare med ursprung från sjutton olika länder, bland annat från Peru, Irak, Ryssland och Schweiz.
‒Många av våra patienter är också från olika länder och kulturer, och vi läkare måste anpassa oss efter patienterna, säger Sofia Liakou.
Ett tillfälle då Sofia Liakous bakgrund kom väl till pass var när hon träffade en patient från Syrien.
‒Han var född i Syrien men hade bott i Grekland i tio år. Han kunde inte prata svenska så då pratade vi grekiska med varandra, berättar hon.
Enligt Sofia Liakou är det nödvändigt att läkare från utlandet pratar och förstår svenska.
‒Det är jätteviktigt, både för de barn vi vårdar och för deras föräldrar. Man måste lära sig prata bra svenska snabbt, säger hon.
Katarina Strand Brodd är barnläkare och överläkare på Mälarsjukhuset, och har uppgiften att leda barn- och ungdomsklinikens läkarlag. Enligt henne har den svenska sjukvården mycket att lära av andra länders system och rutiner och hon vill att det ska finnas ett utbyte av kunskap och erfarenheter.
‒Det är en väldigt stor fördel att ha läkare med olika ursprung, det är ju så vår befolkning ser ut. På det här sättet har vi doktorer som bättre kan förstå patienterna oavsett var de kommer ifrån. För de som arbetar på sjukhuset är det också en fördel att få en inblick i andra kulturer, säger hon.
Hur skiljer sig arbetet som läkare i Sverige mot hur det ser ut i andra länder?
‒Behandlingarna kan se väldigt olika ut, här i Sverige skriver vi till exempel ut mycket mindre antibiotika än i andra länder. De europeiska länderna är mer lika varandra men det finns fortfarande stora skillnader mellan exempelvis Tyskland och Sverige när det kommer till behandlingsrutinerna.
‒I många av de mer ekonomiskt svaga länderna får familjerna inte vara med så mycket när deras barn vårdas på sjukhus. Här i Sverige får de vara med hela tiden, fortsätter Katarina Strand Brodd.
Just att föräldrarna och läkarna ska förstå varandra är en viktig länk som blir enklare med ett mer mångkulturellt läkarlag.
‒När vi får veta mer om andra kulturer kan vi få en förklaring till att vissa föräldrar agerar och tänker som de gör. Det gör att kommunikationen blir enklare. Det är också i samtalen med föräldrarna som det är extra bra med läkare som kan flera språk. Barn som har kommit till Sverige lär sig ju ofta svenska fort samtidigt som det kan vara svårare för föräldrarna att lära sig det nya språket, säger Katarina Strand Brodd.
Är det en slump att ni har blivit så många med ursprung från olika länder?
‒Ja, det beror inte på kvotering så det är snarare en slump. I de europeiska länder som har haft ekonomiska kriser, som i Grekland och Spanien, är det många läkare som söker sig bort från sina hemländer.
Kan det bli problematiskt med det svenska språket?
‒Det krävs att man har gått en utbildning i svenska. Visst kan det vara svårt med språket ibland, men det är överkomligt. Det har inte varit några klagomål från patienter om det.
En höjdpunkt är när någon av läkarna på barnkliniken fyller år. Då brukar firandet nämligen ha ett internationellt tema.
‒Då brukar vi ha en lunch eller frukost där man får ta med sig något från sitt hemland, som fina franska ostar eller spansk tortilla.