Det här handlar om identitet och fiendebilder, och det upplevda behovet att alltid förmedla politiken till väljarna i dessa termer.
Socialdemokraterna och Moderaterna definierar sig själva i motsatsförhållande till varandra, samtidigt som Alliansen har blivit ett starkt riktmärke även för det absoluta flertalet centerpartister, folkpartister och kristdemokrater.
I kommuner som Eskilstuna (och Katrine-holm), där Socialdemokraterna har styrt utan avbrott i mer än 90 år, är maktskifte för maktskiftets egen skull ett tungt argument med stark demokratisk bäring. För borgerliga politiker här har Alliansen ett egenvärde. Gruppledare (FP) i Eskilstuna Niklas Frykman blev också, enligt uppgift, mycket upprörd när Folkpartiet 2008 valde att bilda majoritet med Socialdemokraterna i landstinget.
Hans reaktion går att förstå, men den är ändå orimlig. De strider som förs på en politisk arena kan inte överföras till en annan.
I förra veckan uppmärksammade vi ett sådant försök – tv-duellen mellan landstingsstyrelsens ordförande Jörgen Danielsson (S) och oppositionsrådet Lotta Finstorp (M). Båda fick krysta ordentligt för att förklara vad som hindrar en koalition mellan deras partier i Landstinget Sörmland. För att finna åsiktsskillnader fick framför allt Danielsson blicka mot landstings- och riksdagshusen i Stockholm.
Det är värt att spinna lite vidare på detta. Den sörmländska landstingspolitiken saknar stridsfrågor med stark ideologisk laddning. Inget parti förespråkar privatisering av sjukhus och systemet med val i primärvården är numera en icke-fråga i Sörmland. Socialdemokraterna blev mer positiva till privata vårdalternativ i samband med valet 2006, långt innan riksdagen lagstiftade fram vårdval i hela landet.
På riksplanet råder det oenighet om vård till papperslösa. Så är det inte i Landstinget Sörmland. Här beslutade politikerna för ett år sedan, i full enighet, att erbjuda papperslösa flyktingar vård på samma villkor som andra asylsökande.
I synen på vårdens fördelning över länets tre sjukhus går skiljelinjerna mer mellan länsdelar än mellan partier. Sedan landstinget har fått kontroll över kostnadsökningarna finns nu heller inte samma tryck i frågan som tidigare.
Skatten skulle kunna vara en vattendelare åtminstone mellan S och M, men det är en sak att säga ja eller nej till en höjning och delvis något annat att förhålla sig till frågan om och i så fall hur snabbt en redan höjd skatt ska återställas.
De svåröverbryggbara klyftorna i Landstinget Sörmland bottnar alltså i doktriner som lever sina egna liv utan kontakt med sakfrågorna. Men det handlar också om personliga konflikter som gärna tar över, kanske just i brist på riktiga politiska strider.
Betyder denna genomgång att jag förespråkar ett samregerande mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i landstinget? Låt mig tills vidare passa i den frågan. Närmare valdagen kommer ledarsidan att redovisa vilka landstingskoalitioner vi tror och inte tror på.
Under tiden hoppas jag få se en valrörelse som handlar om konkreta, sörmländska vårdfrågor, inte om konstlade konflikter och luftigt prat om skiljelinjer med hänvisning till Stockholm.