Jämställdhet är ett brett begrepp som rymmer många olika områden. Sverige har traditionellt höjts till skyarna som ett av världens bästa länder att bo i.
Faktum är att Sverige är ett av sex länder som får full poäng på Världsbankens senaste jämställdhetsskala – för tio år sedan fick inget land det.
Det betyder inte att vi är klara, långt ifrån, menar forskarna.
Under en tioårsperiod har data samlats in från 187 länder och resultaten visar att framsteg har gjorts. Bland annat har 35 länder infört lagar mot sexuella trakasserier på arbetsplatser och 22 länder har tagit bort restriktioner som hindrar kvinnor i arbetslivet.
Det finns dock fortfarande gott om lagar i världen som stoppar kvinnor att ge sig in på arbetsmarknaden. Enligt rapporten har kvinnor i världen bara drygt 75 procent av mäns ekonomiska rättigheter och möjligheter.
– Allting börjar med de föreställningar som barn matas med om att pojkar och flickor förväntas göra vissa saker. Det börjar väldigt tidigt med att vi begränsar våra barns möjligheter att utvecklas, säger Eberhard Stüber, senior utredare på Jämställdhetsmyndigheten.
När det gäller Sveriges arbete konstaterar han att landet har en rad internationella åtaganden i både EU och FN, som förespråkar jämställdhet.
– Det borde vara en självklarhet att kvinnor och män ska ha lika rättighet och möjligheter. Det handlar ytterst om mänskliga rättigheter, säger Eberhard Stüber.
Varje år ger organisationen Sveriges kvinnolobby ut en rapport som jämför svenska kvinnors och mäns löner. Årets version visar att lönegapet har minskat något bland heltidsanställda.
54 minuter om dagen – eller 4,5 timmar i veckan. Så mycket jobbar kvinnor i snitt gratis, jämfört med sina manliga kollegor.
På en arbetsplats där man jobbar 8–17 betyder det att kvinnor bara får betalt fram till klockan 16.06 – alltså fyra minuter längre än i fjol.
Enligt organisationen ligger lönegapet mellan könen på 11,3 procent. Varje månad tjänar kvinnor i snitt 4 000 kronor mindre än män. På ett år blir det 48 000 kronor.
– Det är oerhört beklämmande och tragiskt. Lönefrågan är enligt mig en av de mest provocerande, att man inte har kommit till bukt med den. Ekonomisk jämställdhet är avgörande för att ha kunna ha makt och inflytande över sitt eget liv. Att inte behöva vara beroende av en partner, säger Amanda Lundeteg, vd på stiftelsen Allbright.
Stiftelsen är en partipolitiskt obunden och icke-vinstdrivande stiftelse som arbetar för jämställdhet och diversifiering på ledande positioner i näringslivet.
De ger själva ut årliga rapporter om hur läget ser ut i landets företag och bolag.
– Vi är ett land som toppar många globala jämställdhetsrankingar, men det säger bara att vi är bäst bland de sämsta. Andelen kvinnor i börsbolagens ledningsgrupper ligger på 23 procent, vilket är patetiskt. Ännu värre är det om man tittar på vd- och ordförandeposter. Där är bara drygt nio procent kvinnor på vardera post. Så ser det alltså ut i ett av världens mest jämställda länder. Det är klart deppigt, säger Amanda Lundeteg.
Hon menar dock att utvecklingen går framåt.
– Det har blivit en allt mer intensiv debatt generellt de senaste åren. Som alltid när man riktar strålkastarljuset mot något så händer det saker. Unga idag påverkar arbetsgivare genom att efterfråga jämställda arbetsplatser. Fler sätter press på företagen, det blir en varumärkesfråga, säger Amanda Lundeteg.
Vad behöver vi jobba på?
– Jag är helt övertygad om att många bolag som i dag går okej, skulle kunna gå ännu bättre om de var mer jämställda. Man når ut till andra kundgrupper exempelvis. Det handlar om att medvetandegöra både chefer och medarbetare och identifiera problematiken för att se, ”var tappar vi kvinnor i den här organisationen” och sätta in åtgärder. Det är även viktigt att följa upp arbetet så företaget inte tappar det efter en tid, säger hon.
Vad tänker du om jämlikheten i Sverige i framtiden?
– Jag tror att vi kommer bli det första landet i världen som uppnår jämställda styrelser utan kvotering. Vi är uppe på 34 procent nu. Jag tror att det kommer ta mycket längre tid vad gäller kvinnor som vd och ordföranden. Det är de tyngsta positionerna med mycket makt och det är jobbigt för män att släppa ifrån sig makt. De fortsätter att pinka revir.