Artikeln är starten på en serie som heter "Aviga jobb", som handlar om annorlunda arbeten eller jobb på udda tider. Artikelförfattaren Ann-Katrin Hagberg har tillsammans med fotografen Bengt Zettergren följt med latrintömmarna på jobbet för att skildra deras vardag.
Här följer ett utdrag från artikeln:
"Klockan visar på halv sju en kulen och mörk vintermorgon i Eskilstuna. Vid renhållningsverket på Rothoffsvägen står en mängd sop- och lastbilar med motorerna i gång. Chaufförerna sitter i och pratar i väntan på dagens körrapporter. Kvart i sju rullar den första bilen ut genom grindarna.
I bilen sitter Göte Aspebring, 55 år och Georg Blomkvist, 63, Eskilstuna. På lastbilsflaket skramlar 60 tomma latrinkärl, "burkar", som de kallas.
Det bär iväg till stans södra stadsdel, där sömniga familjemedlemmar väntar med åtta kronor i handen, kostnaden för att få sina överfulla kärl tömda och ersatta med tomma, rengjorda.
Arbetsmiljön för Aspebring och Blomkvist är nedslående. De kommer till rivningsfärdiga hus där murbruket ramlat ned från väggarna i stora sjok, där förstugorna är kalla och mörka. Snön blåser in genom trasiga dörrar och lägger sig i drivor längs väggarna. Ficklampa och snöskovel finns med i bilen och får ofta användas.
– Man får se mycket elände, säger Göte Aspebring.
På tisdagar töms alla burkar som finns inomhus, på onsdagar de kärl som står ute. De dagarna jobbar Aspebring och Blomkvist tillsammans, resten av veckan svarar herr Aspebring ensam för tömningen.
Det är slitigt och tungt att släpa ut tunnorna. Tom väger ett kärl cirka 12 kilo, fylld cirka 60 kilo! En aldrig så stark rygg kan knorra, det har både Georg Blomkvist och Göte Aspebring erfarenhet av. Aspebring har gått sjukskriven ett par månader för ryggbesvär, Blomkvist likaså ett par veckor. De bägge har arbetat tillsammans under de två år herr Aspebring varit anställd på verket. Georg Blomkvist har varit där i över tjugo år.
– Blomkvist hör nästan till inventarierna på renhållningsverket säger herr Aspebring. Han är bäst att jobba med och vi trivs ihop. Vi är lika långa, det underlättar väldigt när vi bär. Vikten på kärlen blir mer fördelad. En del bär så konstigt, man får all tyngd själv. Jag berömmer Blomkvist, vill alltid ha honom med mig.
Och de verkar faktiskt trivas, de skämtar och skrattar, koncentrerar sig när de skall nerför en lång och hal trappa.
De flesta i husen vet om när de kommer, dörrarna till lägenheterna är öppna och pengarna finns framme på bordet. Ibland händer det att hyresgästerna sover. Då vänder Aspebring och Blomkvist om, för att komma tillbaka senare.
När hämtningen sker inomhus måste latrinkärlet ibland rullas ut på golvet i ett vardagsrum för att tömmas där. Utrymmet där burken står är oftast alltför litet. Sedan rullas tunnan över golvet, nerför trappan och ut till bilen. Lukten är påtaglig, men varken Aspebring eller Blomkvist lägger märke till den.
– I början kanske, men man vänjer sig, säger de.
Trots vanan häpnar de ibland över hur folk kan grisa ned som de gör.
– Att ta betalt för en tömning kan också vålla problem, men det händer mera sällan. Man har blivit hotad flera gånger säger herr Aspebring.
– Folk blir helt enkelt arga när jag vill ha pengar.
Vintern är värsta årstiden att jobba. Kylan och dåligt skottade vägar gör sitt till för att arbetet ska bli mödosammare än vad det är.
– Jag kommer ihåg en gång förra vintern när det var så kallt, berättar herr Aspebring. På ett ställe fanns en plastburk. Jag skulle ställa ner den på backen i snön och den sprack!
– Hade att göra en bra stund med att ösa upp innehållet och sanda över.
Arbetstiden för Göte Aspebring och Georg Blomkvist är 6.45 - 16.30. Naturligtvis får man jobba över ibland. En kvarts kaffepaus tas på förmiddagen. För det mesta har de smörgås och termos med sig hemifrån. Middagen tillbringas ofta på verket, är man långt därifrån finns mat med.
Någon kanske undrar hur en människa kan arbeta med att tömma latrin? Herrar Aspebring och Blomkvist undrar inte, någon måste göra det, resonerar de.
– Folk är för det mesta snälla och trevliga menar herr Aspebring. Bra chefer har vi också. Jag kom till renhållningsverket för två år sedan. Dessförinnan hade jag arbetat på fabrik i nio år och innan dess med plantering av skog. Men att stå på fabrik är inte min melodi, jag vill vara ute och röra på mig och få andas frisk luft. Jag är nöjd med min tillvaro och vill inte klaga.
När herr Aspebring lämnar arbetet för dagen ser han gärna på TV eller läser tidningar eller deckare. Resor blir det mindre av.
– För sex år sedan var jag i Jämtland. Men man vill vara hemma och ta igen så mycket som möjligt."