Leif GW Persson är ”ganska svårt förtjust” i sina barnbarn. Elva stycken är de, i åldrarna 7 månader till 27 år. Och barnbarnen är svårt förtjusta i sin morfar/farfar, säger han själv.
– Häromdagen var jag svimfärdig när jag tvingades läsa sagor i två timmar för ett av barnbarnen. Just den parveln är fyra år och han gillar att ligga i morfars famn och lyssna på sagor.
Julen måste vara elände och misär för dem som inte har någon att fira med
Leif GW Persson tar emot hemma i huset på Elghammars gård utanför Björnlunda, iklädd morgonrock över kläderna, nyss hemkommen från en jakt i Mariefred. Kanske är han en av Sveriges mest intervjuade personer, men klämmer in en stund med lokaltidningen trots att det snart är dags för middagsbjudning i det som numera kallas Professorsvillan.
– Enda anledningen att jag tog emot er är att det är lokaltidningen som jag läser med stort behag. Det är skillnad mot de stora drakarna, det skrivs om sånt som folk bryr sig om.
Men julen ska han inte fira på Elghammar, eller ens i Sverige. Av tradition åker han och flera barn och barnbarn till äldsta dottern som bor i Bryssel och firar jul. Han är tveklöst stolt över sin dotter, författaren, och rekommenderar hennes bok. Hon är jävligt begåvad, tycker han, och dessutom lagar hon god mat.
Han har god kontakt med alla sina sex barn, berättar han, och brukar aldrig vara osams med mer än 10 procent av familjen åt gången.
– Ibland bråkar jag med någon, men sedan går det över.
Men exfruarna (sina barns mammor) har han aldrig firat jul med (sedan de blev ex-fruar).
– Haha, nej, skulle de släpa med sina nya karlar då eller? Nej, mitt svar är nej. De hade blivit djupt förvånade om jag skulle fråga och jag tror att de hade svarat nej.
Familjen tycker han om, men julen är sådär tycker han. Framför allt konstaterar han att den måste vara ett elände för alla som inte har någon att fira med, eller för dem som inte har pengar.
– Julen måste vara en påminnelse om olikheter och orättvisor. Elände och misär för dem som inte har någon att fira med.
Alkohol tycker han att man får dricka på julen. Men det blir inga utsvävningar.
– Om ni undrar om min gin och tonic här på bordet så är det så att jag dricker mycket mindre under den mörka årstiden. Jag dricker bara varannan dag och inte så mycket.
Sedan tidigare slutar han helt att dricka vid nyår och håller upp hela första halvåret.
Och polisprofessorns bästa tips för att julen, med alla påfrestningar den kan innebära, inte ska sluta i tråkigheter är just att inte hälla i sig för mycket sprit, utan ta det lite piano, som han säger. Typiska brott under julen och andra storhelger är just misshandel.
– Långa helger kan vara en påfrestning för nära och kära som vanligtvis inte brukar umgås. Då blir ofta en konsekvens att det blir mer misshandel och lägenhetsbråk. Det är familjer som har en historia ihop och då kan gamla saker bubbla upp.
Med åren har Leif GW Persson blivit omåttligt populär. Han har tippats till julvärd, utsetts till den som folk helst vill ha sällskap av på tåget och till svenska folkets drömgranne. Själv tror han att folk ser honom på tv och tycker att han verkar snäll och hygglig. Och han brukar vara hygglig, säger han, och ställa upp på en selfie, även om det är den elfte personen på raken som frågar. I alla fall om inte hustrun är med, hon är snabb att säga nej. Och även om han blir generad gillar han när folk kommer fram och ger honom beröm när han handlar på Stopp i Gnesta.
– Då brukar jag säga att jag blir så där svenskt generad och det tycker de om. Det är trevligt tycker jag.
Och är han då världens bästa granne? Själv tycker han att han värnar grannsämjan, även om han ibland är oense med de lantbrukare och skogsägare i trakten som har synpunkter på att de stora viltstammarna utfodras av dem som gillar jakt i Sörmland. Men han kan tröttna på dem också.
– Vi träffas på jaktstämman och de pratar en massa skit. Då säger jag bara att det du sa nu är faktiskt straffbart, det är grovt förtal. Då brukar de lugna sig.
Men har han då någon förståelse för att de som är beroende av skogsbruk och lantbruk kan ha synpunkter på exempelvis utfodring av vilt?
– Ja ja, jag hör vad du säger. Men det är ett jävla gnäll på dem.
Jag vill fira jul med min familj
Men han har andra betänkligheter när det kommer till jakt. Hade han inte börjat jaga som barn tror han aldrig att han skulle ha börjat som vuxen.
– Nej, det tror jag inte. Jakten är krigets kusin brukar man säga. Men man skjuter ju ett levande väsen, det påverkar naturligtvis. Det blir säkert lättare att skjuta även människor.
Men något får honom att fortsätta, det är fortfarande lika roligt som när han var liten grabb.
– I dag i Mariefred till exempel, sköt jag en gris, en galt. Grannen hade missat två gånger. Sedan kom min kula farande som en kanonkula. Då blev jag ganska nöjd med mig själv.