Snön har just gjort en hastig återkomst dagen då vi träffar Johan.
Men vädrets makter rår inte på den bunkerliknande studio i TBV:s lokaler i Vilsta där Johan skapar sin musik när han glider in i rollen som Lejfan.
– Det är egentligen ett förråd som jag hyr, och ibland kommer det in folk här och letar efter prylar, säger Johan och pekar på sladdar och annat som ligger upptravat.
Artistnamnet Lejfan har sina rötter i femte klass då Johan brukade sjunga på Aquas 90-talshit Dr. Jones.
– Fast jag bytte namn på titeln och sjöng ”Dr. Leffe” i-stället. Jag minns faktiskt inte det här alls själv, men mina kompisar säger att jag brukade göra så. Efter det har jag kallats för Leffe, och av det namnet kommer Lejfan, berättar Johan.
Han berättar att han glider in i en roll när han uppträder som Lejfan, och att han inte skäms för särskilt mycket när han är sitt alter ego. Faktiskt har han fått censurera sig själv på sin senaste inspelning för att folk inte skulle tro att han var galen.
– Elias Lindman som hjälpte mig spela in skivan satt vid mixerbordet och skakade på huvudet och bara skrattade när han hörde mina låtar.
Johans tidigare skivor har främst riktat in sig till barn, även om låtarna också har innehållit en sorts humor som även vuxna kan uppskatta.
Du är lite som Eskilstunas svar på Markoolio. Skulle du kunna tänka dig att åka på dagisturné med dina låtar?
– Ja det skulle vara svinkul. Innan jag gav ut min senaste singel så har jag bara spelat barnlåtar, förutom när jag är trubadur och spelar svenska klassiker. Så jag kan absolut tänka mig att spela för en barnpublik, ler Johan.
Den nya singeln som Johan nämner heter Ungdomstid, och innehåller fyra låtar som riktar sig till en ny ålderskategori.
– Den här gången sjunger jag låtar som kanske passar ungdomar mer. Jag berättar om vad som kan hända under tonåren, och texterna är lite vulgärare än på min förra skiva.
Skivan känns dock rätt harmlös, på ett bra sätt, och Johans finurliga och det roliga manér på vilket han berättar historier gör att det blir till en upplevelse att höra om sångernas huvudpersoner. De blir besvikna på strandbristen i Ryssland, får Klamydia eller så vill de helst av allt leva det ljuva raggarlivet.
Du spelar trummor i punkbandet Simma i Vättern också. Hur skiljer sig det från Lejfan?
– Lejfan är mer jag. Här får jag avreagera mig och skriva musiken själv. Det var därför han dök upp, Lejfan, så att jag skulle ha ett eget projekt.
Så Lejfan valde ut dig?
– Haha, ja det kan man säga. En dag hittade han mig och sade ”nu kör vi!”. Sedan dess har jag varit lite schizofren.