– Trädgården är estetiska men absolut ingen uppvisningsträdgård utan det är mer en fest för min del. Jag kallar mig för trädgårdsfestare, säger hon och visar runt i sin gröna lilla radhusträdgård i Järfälla utanför Stockholm.
Här samsas rostiga krukor på bord med lyktor hängande på rad i ett äppelträd, här sträcker myrtenkloten stolt på sig mot en spegel i det svarta planket och på vattenytan i ett betongfat leker små glasbollar tafatt.
Här finns tusen detaljer att upptäcka. Alla har de tagit olika vägar in i Lotten Jonsson trädgård.
– Den här stora hittade jag på Erikshjälpen för en herrans massa år sedan, säger hon och pekar på en gammal trapptavla som hon grävt ner i gräsmattan.
– Jag tänker att den har hängt på Strandvägen i någon lyxig port. Nu har den hamnat i radhusområdet och jag tror att den mår jättebra här.
Vid entrén till radhuset står två stycken hemmagjorda lampor. Lotten Jonsson berättar att det började med att hon fyndade en gammal tröskbroms på en bondauktion.
– Den här var typ 25 meter lång och när jag köpte den för 25 kronor så var jag jättelycklig och sprang till min man och han var inte alls lycklig för vi fick ju inte in den i bilen.
– Så jag fick dra den i diket upp till vår stuga alldeles själv. Sedan frågade min man vad jag skulle ha det till och då var jag kvick att säga att det skulle bli lampor. Och det har jag gjort. Utelampor.
– De är jättefina och lyser kanonläckert. Jag har två ute och så har jag gjort kortare som jag har inne med stora glödlampor.
En av Lotten Jonssons favoritväxter är lammöron. De grågröna ludna bladen skapar hon ofta och gärna med.
– Med lammöron kan man göra jättemycket, allt från bord till kulor att hänga i fönstret till jul, säger hon.
Lotten Jonsson delar gärna med sig av sina trädgårdsidéer på sin blogg.
– Jag började blogga när Gustav, vår femåring var liten, då tyckte jag att jag hade tid med det. Nu bloggar jag inte lika mycket. Då bloggade jag mest om inredning. Då var jag väldigt i den vita perioden. Den har jag lämnat, men jag kanske behövde den just då, med lite lugn omkring mig. Nu har vi återgått till vårt rostiga igen och det jag bloggar mest om nu är lite tokiga idéer.
Men du törs inte kalla dig trädgårdsbloggare?
– Nej, jag är livrädd för det. Jag är livrädd för att hamna bland alla de här som kan allting utan jag gör på mitt sätt och ibland kanske folk tycker det är fel. Och lite ogräs har vi här. Så jag är absolut ingen perfekt trädgårdsmänniska.
– Jag trivs ju verkligen att vara här och jag gör det för min egen skull. Så det är aldrig någonsin så att jag skapar någonting för att det ska bli ett blogginlägg. Det bryr jag mig föga om. Har jag ingenting att blogga om och har jag ingen lust att blogga så struntar jag i det.