Lev i nuet!

Av Susanna Birgersson
Den svenskaste av helger är här. Antalet sillbitar, nubbar och jordgubbstårtor som kommer att förtäras är okänt men stort. Garanterat kommer många trotsa det avoga vädret för att resa stolta eller gulliga midsommarstänger. Runt dessa kommer människor tåga runt, sjunga och gestikulera på det mest märkliga vis. Eller i folkdräkt kroka arm med någon av det motsatta könet, och dansa till takterna av något som för den oinvigde leder tankarna till Dalarna och svunna tider.

Övrigt2009-06-18 22:35

Midsommar kan ses som början på den riktiga sommaren. Häruppe i norr tar det ju ett tag för sommaren att liksom förstå hur den ska uppföra sig. Men efter midsommar blir vädret ofta bättre och vattentemperaturerna snudd på behagliga.

Men man kan vända på perspektivet: Några dagar efter midsommarafton infaller årets längsta dag. Och sen, sen börjar återtåget mot mörkare tider. Ja, om man så vill, midsommar bär med sig en föraning om frusna oktoberkvällar, kala träd, diagonalt snöblandat regn, arbetsdagar som börjar och slutar i mörker. Tiden före midsommar, om än kall och blöt, är en tid bort från vintern. Därefter är den oåterkalleliga förfallet i antågande.

Och så där kan man hålla på. Tiden före och efter; i riktning mot eller i riktning bort; ältande av vad som varit och hur det förhåller sig till vad som komma skall. Det är fullt möjligt att fokusera så mycket på hållpunkter, rörelser och riktningar att det närvarande helt försvinner ur blickfånget. I dessa dagar när mind-fulnessprofeter förkunnar nuets evangelium behöver jag knappast påpeka att det där periodiska tänkandet alienerar, stressar och pressar, urholkar det som är.

Något av samma benägenhet återfinns hos politiska kommentatorer. Det är val, väljarundersökningar, vinnare och förlorare i politikerdebatter, sympatiundersökningar, förutsägelser i det oändliga om hur det kommer att gå för politiska partier och allianser. Ibland riskerar vi att tappa bort det politiska nuet i strömmen av före- och eftervalsanalyser, väljarbarometrar och PR-strategier.

Just den tendensen gjorde sig påmind i veckan när regeringen tillkännagav att Tobias Krantz (FP) blir ny högskoleminister. Han saknar utstrålning och dragningskraft verkar de flesta eniga om. Synd, tyckte somliga som gärna sett att regeringen ”toppat laget” inför valet med lite mer lyskraft. Bra, tyckte andra. Tillsättningen visar att regeringen är seriös och stabil – det ger väljarstöd i oroliga tider.

Nuet tappades liksom bort. Och Krantz kompetens blev lika perifer som smaken av jordgubbar för den som ser midsommar som början på vintern.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om