Det var redan i tredje klass som Liam Armando Escobar fick upp ögonen för att måla.
‒En kompis kom med en målning med en gubbe som höll i två sprayburkar. Vi tittade på bilden och började måla egna gubbar. I början var vi ett helt gäng som målade, men de flesta slutade efter ett tag. Jag har bara fortsatt, trots att jag hade hatat att rita tidigare, säger Liam.
Efter att ha ritat olika gubbar ett tag började Liam måla bokstäver. Intresset för att måla graffiti delar han med sin pappa.
‒Det var pappa som lärde mig hur man lägger bokstäverna. Han höll också på med det här när han var yngre och vi är väldigt lika, berättar Liam.
Lärare och andra personer som Liam har runtomkring sig märkte av hans talang för målandet och han pratade med sin mentor om att måla något på skolan. Först var det tal om att måla graffiti i bildsalen. Men sedan fick Liam frågan om han inte ville måla i matsalen som höll på att göras om.
‒Då tänkte jag "varför inte?". Jag började med att skissa en målning på ett papper som jag visade upp som förslag, säger Liam.
Höstlovet spenderade han med att måla inne i skolmatsalen. På måndagen efter lovet kom de sista färgburkarna han behövde, och Liam gjorde klart målningen dagen därpå.
Det han är mest nöjd över på skolmatsalens vägg är bokstäverna, det var också bokstäverna som var det svåraste att lära sig när han först började måla graffiti för några år sedan.
Vad har du fått för reaktioner på dina målningar?
‒Kompisarna brukar säga att det är snyggt och de är jätteglada för min skull att jag har gjort det här i matsalen.
Vad har du för framtidsplaner med graffitimålandet?
‒Det skulle vara roligt att ha det som jobb. Det finns folk som tjänar pengar på det här, och om jag skulle kunna göra det skulle jag inte ha något att klaga på. Jag brinner för det här.
Liam har ett tips till de som vill ge sig på att lära sig måla graffiti.
‒Man måste fortsätta måla och aldrig ge upp.