Aldrig under de första 25 åren av mitt liv har jag varit det minsta intresserad av sport som utkämpas mellan lokala klubbar i serier eller ligor.
Varför ska jag heja på ett lokalt lag om spelarna bara råkar vara där för att de fått en viss summa pengar? Då kan jag inte ens använda min tveksamma lokalpatriotism som ursäkt för att följa en boll eller puck mellan två nät. Ännu konstigare blir det ju att heja på ett lokalt lag någon annan stans i Sverige, eller rent av i ett annat land.
Varför blir man till exempel Liverpool-fanatiker? Har man kastat en tärning som visade tre, där Manchester United var ett och Juventus var två, och så vidare? Man kanske gillar färgerna i klubbmärket?
Som ni märker är det många frågor och få svar här. Sitter du inne på svaren vill jag gärna höra dem.
Landskamper är ju en helt annan sak. Den huvudsakliga skillnaden, som också gör att det blir intressant, är att spelare inte bara kan byta lag för en godtycklig slant. Alla kämpar för sitt land. Än så länge verkar det i alla fall vara så.
Få saker kan göra en sommar som ett fint fotbolls-VM, där man får följa sitt landslag och våndas när de åker ut redan i gruppspelet, trots alla ”experter” som tippat på minst semifinal.
Men kanske kommer man om några år att köpa och sälja spelare över landsgränserna, med medborgarskap som en del av dealen. Det vore verkligen en dödligt trist utveckling.
Här på Kuriren har jag ändå blivit tvungen att göra direktrapporteringar på nätet, framför allt från Guifs matcher. På något konstigt sätt tycker jag faktiskt att det är rätt kul, trots min inställning som jag redovisat här ovanför.
Och jag skulle ljuga om jag sa att inte brydde mig om utgången av Guifs avgörande semifinal på söndag. Men än så länge har det i alla fall inte gått så långt att jag betalat för att se en match på fritiden ... Det är kanske bara en tidsfråga?