Jag vet inte riktigt vilka som äras bör, men självklart har väl 350-arrangörerna ett finger med i spelet, liksom alla goda krafter på Stadsbyggnadskontoret. Kanske ska man också sända en tacksam tanke till konstnärsparet Christo Vladimirov Javacheff och Jeanne-Claude Denat de Guillebon, som, brukar leka med att packa in byggnader och som svepte in hela riksdagshuset i Berlin under ombyggnationen där för femton år sedan.
Exemplet som sådant visar dock med all nödvändig klarhet på att det alltid finns undantag från alla regler. För visst kan man sopa under mattan, och må ganska gott av det ett litet tag.
Det är inget att rekommendera ur hygienisk synvinkel, om man överför tanken bokstavligen på underhåll och städning hemma, men det är verkligen en lisa för själen.
Och tillåter vi oss att leka med tanken så kanske den är överförbar på många skilda håll i Eskilstuna, och lite varstans.
Vad sägs om en svepa in hela parkeringshuset i korsningen Drottninggatan och Rademachergatan i en vepa?
Eller kanske än hellre – en konstnärlig utsmyckning av fastigheten just innanför – där tidningen Folket huserade en gång. Ett stycke åtråvärd central mark som borde vara bebyggt för länge sedan med tanke på det förträffliga centrala läget, men som verkar få fortsätta att tjänstgöra som parkeringsplats en tid ytterligare.
Om marker och tomter skulle vara indelade i ett kastsystem så måste alla ytor som tilldelas uppgiften att tjänstgöra som parkeringsplatser för bilar vara lika med kastlösa.
Om det blir för dyrt så kan man väl utlysa en tävling och bjuda in graffitikonstnärer som får illustrera en sektion var. Att nödgas låta ögat möta denna kompakt gråa betongmassa är inget vettigt alternativ, anser jag. Det måste vara mycket bättre att skapa förutsättningar för någon eller några som vill uttrycka något.