Inför sommarlovet förra året meddelade Ann-Charlotte Eriksson att hon skulle sluta som rektor för Tosteröskolan, Karinslundsskolan och Fogdö skola. Hon ville ta en paus.
‒Att vara rektor innebär att ständigt ha ett stort ansvar på sina axlar. När man har det ansvaret så behöver man sätta jobbet långt fram. Det är svårt att stänga av och vara helt ledig, sa hon i en artikel som publicerades i mitten av mars 2016.
Hennes avsikt var att fortsätta jobba efter den pausen, och hon stängde inte dörren för att arbeta som skolledare även i framtiden. Men först skulle hon resa. Stora delar av hösten tillbringade hon således i Indien, Nepal och Sri Lanka.
‒Jag funderade så klart på vad jag ville göra när jag kom hem och kom fram till att det är skolan jag trivs med, så varför skulle jag göra något annat? Jag tittade efter lediga tjänster och av en händelse så fanns det en här, säger hon.
Hon pratar om tjänsten som biträdande rektor på Paulinska skolan, ett jobb hon hoppade på kring årsskiftet.
‒Det passar mig jättebra. Jag får fortfarande göra allt som är roligt, men jag har inte det yttersta ansvaret. Det gör att det finns energi kvar till familjen och annat. Något som var tufft med mitt förra jobb var att jag var på tre olika ställen. Nu är jag på en enda skola och det gör verkligen skillnad, säger hon.
Hon har aldrig ångrat sitt val. Tvärtom, säger hon.
‒Jag kan verkligen rekommendera fler att våga göra förändringar om det är något som gnager. Man måste lyssna på signalerna och göra justeringar om man känner att något är fel. Särskilt i ett sådant här jobb, då krävs det att man har energi och brinner för det man gör.