Den svettskimrande kammarmusikensemblen Musica Camerata som körde Gudfadern-tema och Sibelius-svårmod i gulgräset, plastlådesallader, vattentankande Etunabor, evighetslånga bajamajaköer, det ständiga mässandet från scenen om swishpengar, den gemytlige Peter Torsén med handledsskydd och jeansshorts, alla kvävande moln av ciggrök som drev omkring, blå sockervadd, trummisen Janne Mårtensson som lirade för fjärde gången denna säsong, pianopopprinsessan och dalkullan Hanna Turi (klart bäst denna kväll) som körde en Supertramp-cover från 70-talet som alla kände igen (och mycket annat bra), utmattade soldyrkare som diggade liggandes i hettan, flaskvatten, solglasögon, kylväskor, kulturtanter, ungar tumlande framför scenen, selfienarcissism, coola killarna i Django Quattro som nickande filade fram Django Reinhardts picknickvänliga jazz medan folk mumsade vindruvor och popcorn i skuggan, tatueringar en masse, rosévin, bankloggor och sportkillar, en gubbe med hatt som faktiskt nickade till i sin fällstol mitt i värsta öset, Falkenbergsreggae på svenska med WillMan och hans glada bandkamrater, chipspåsar, WillMans ständiga försök att veva igång allsång (som tillsist lyckades), partystämningen mot slutet, hiten ”Ljuger” med alla sina åttahundratusen klick på ”spottan”, ett gapande fyllo i plasttofflor, Micke Byström som blev allt svettigare för varje minut, skylten ”I glada vänners lag” och alla tappra ideella knogare till hela arrangemanget och så tanken på att ett så lyckat spektakel måste återkomma nästa år för Picnic i parken har minsann gjort oss alla lite gladare denna sommar.
Enligt arrangörerna ska det också bli mera picnic nästa år, närmare bestämt den 3 juli. Då får vi se om vi blir ännu fler. Till dess får vi längta.