Det började som vilken lördagskväll som helst för familjen Urbaniak, som satt och såg på tv innan de skulle gå till sängs. Efter ett tag gick mamman över till sovrummet för att tala i telefon med sin mor, och tog med sig parets yngsta dotter på sex månader. I efterhand berättar pappan Konrad att det var tur att de lämnade rummet. För några minuter senare inträffade något ytterst oväntat.
– Jag hörde en kraftig smäll utifrån och funderade på vad det kunde vara. Så såg jag hur något kom flygande mot vårt fönster, säger Konrad Urbaniak.
En personbil hade fått sladd och kört in i lyktstolpen utanför fastigheten som familjen bor i. Lyktstolpen i sin tur, föll rakt in i fönstret till det rum Konrad och hans tvååriga dotter befann sig i.
Konrad, som såg hur ett okänt föremål kom rakt emot dem, täckte sin dotter för att skydda henne. Sekunder senare var det glassplitter över hela golvet, på matbordet och leksakerna.
– Min fru sprang in i rummet och vi tog våra barn och gick in till badrummet för att det kändes som den enda säkra platsen då.
Det första familjen gjorde var att kontrollera att deras tvååriga dotter inte hade fått något glassplitter på sig, vilket hon inte hade. Däremot hade Konrad själv blivit skadad. Han hade glassplitter i benet och fick åka ambulans till sjukhuset, där han fick sy.
– Läkaren sa att jag hade tur, det var väldigt nära en ven i benet.
Konrad Urbaniak menar att det är omöjligt att personbilen följt hastighetsbegränsningarna med tanke på hur det lät och på den fart lyktstolpen föll i. Det är heller inte första gången bilister kör alldeles för fort på den gatan, berättar tvåbarnspappan, som vill att det sätts upp ett farthinder på gatan.
– Vi hade tur i oturen, tack och lov. Det hade kunnat sluta mycket värre. Det måste hända något på gatan, hastigheten måste begränsas. Mina barn klarade sig, men det är fler än jag som har barn i området och det ligger en skola i närheten. Nästa gång kanske man inte har samma tur.
Grannen Teija Vigell, som bevittnade händelsen från sin balkong våningen över, instämmer.
– Barnen leker här utanför hela tiden och kurvan gör det omöjligt att se om en bil kommer, innan det är försent. Folk kör alldeles för fort och det är inte frågan om utan när något riktigt allvarligt händer.
Trots att det nu flera dagar sedan händelsen, är parets tvååriga dotter fortfarande påverkad.
– Hon gråter åt det mesta och är rädd för nästan allting. Jag hoppas att det här inte påverkar henne i framtiden, säger Konrad Urbaniak.
Familjen Urbaniak hoppas att det som hänt, kastar ljus över situationen.
– Det är lätt att vara arg och bara klaga. Jag vill och hoppas i stället att vi tillsammans hittar ett sätt att lösa den här situationen, säger Konrad Urbaniak.