Även om han faktiskt mestadels blundade under spelningen så var det ibland så tyst att man nästan kunde höra sin bordsgranne blinka. Magiskt är ett uttjatat ord men jag tycker att kvällen var just magisk med nästan sakrala inslag.
Att spela utomhus kräver sin man eller kvinna särskilt om musiken är av det slag som Kjellvander serverar. Hans senaste album A village: Natural Light är ett av det senaste årets bästa svenska album. Musiken är som en vän i publiken uttryckte det; "När Nick Cave möter Antony Hegarty i en modern countrysång". Det låter traditionell indie-americana men med ett mycket nordiskt vemod och ibland med stråk av shamanliknande suggestiva rytmer.
Hans musik kräver nästan ett rum att inneslutas i. Skottvångs eminenta ljudtekniker Patrik fick en ovanlig utmaning att jobba med denna kväll. En ljudmatta av det enklaste slag men med så mycket subtila inbyggda finesser. Musik som det inte går att slölyssna till för då upptäcker man inte det storslagna. Även om det stundtals låter som gjuten musik i högtalarna i bilen på de sörmländska vägarna så är det större än så. Forget me when I'm gone. I was never here sjunger han så att man tror honom.
Det är vackert och sorgligt men även starkt och hoppfullt. Texterna målar upp bilder som i Riders in the rain, paret som älskar på kyrkogården och hon påpekar att han inte behöver vara orolig för de som ligger begravda ser inget - utan kan bara känna. Kvällens andra set var mer suggestivt kanske i skydd av mörkret som plötsligt inneslöt oss alla i ett tätare rum.
Jag såg Christian Kjellvander spela på Peace and Love i Borlänge för några år sedan. Då var han en mer attackinriktad traditionell flanellrockare, fortfarande präglad av Loosegoat-tiden. Men lördagens konsert på Skottvång visar på en storhet av det ödmjukare slaget. Dark ain´t that dark är en sådan låt som rekommenderas alla för öronsköljning.
Extra kul är Kjellvanders band, trumslagaren Per Nordmark som bland annat spelat med Fireside, Frida Hyvönen och Teddybears, basisten Ruben Engzell och Pelle Andersson på keyboard bidrog till kvällens fullträff. Det är synd om alla musikintresserade Gnestabor som missade denna spelning. För det bjöds på stor konst!