Maj-Britt Hansson växte upp på Söder i Stockholm i Högalidsområdet. Hela hennes släkt bodde runt Högalidskyrkan och som femåring kunde hon bara trava över Långholmsgatan så var hon snart hemma hos sin farmor och farfar.
– Jag kommer från en glad och snäll familj.
Maj-Britt gick i folkskola, realskola och sedan fyra år på gymnasiet med allmän social inriktning.
– Jag tyckte väldigt mycket om att gå i skolan. Jag förstod att om man ska ta sig fram ska man gå i skola.
Konst och musik
Maj-Britt tog studenten 1960 med stora A i musik och teckning, som var hennes största intressen. Direkt efter skolan fick hon jobb på kontor, i labb samt som lärarvikarie. På fritiden satsade hon på sitt fiolspelande. Hon tog lektioner och var med i Nordisk ungdomsorkester. Hon prövade även att spela gitarr och blockflöjt men nu för tiden spelar hon mest mandolin och lite piano. Intresset för konst och musik har dock funnits hela livet. Hon gick krokikurser och gick ofta på Moderna museet i Stockholm och tittade på konst. Men när Maj-Britt skulle välja yrkesbana satsade hon inte på ett konstnärligt yrke utan sökte in till lärarhögskolan.
”Något nytt”
Maj-Britt fick en lärartjänst i Östgötska Kisa och arbetade där till senare delen av 80-talet. Hon arbetade som tillsynslärare, bildlärare och musiklärare.
1988 flyttade Maj-Britt ihop med nuvarande sambon Thomas Thoresson i Flen. Hon arbetade först med undervisning för invandrare i Flen och sedan på kyrkskolan i Mellösa.
– Kollegerna där var super. De var bra på att ta emot nykomlingar.
1993 lämnade hon dock skolans värld och startade en butik som säljer konstnärsmaterial och gör inramningar.
– Jag var sugen på att göra något nytt. Det kan sägas vara ett karaktärsdrag hos mig. Jag vill inte sitta still och göra samma sak hur länge som helst.
Intresset för konst och att måla har funnits hela livet.
– Det har alltid handlat om bild. När jag inte målar tänker jag på målning. Om jag inte får måla så tappar jag min känsla för vem jag är och jag blir på dåligt humör.
Maj-Britt kallar sig som konstnär för EMBE och har genom åren haft en lång rad utställningar. Bland annat har hon ställt ut verk på Liljevalchs Vårsalong 1997, Stockholms Konstsalong på Haga under flera år, Sörmlandssalongen också under flera år, Pelles Lusthus i Nyköping och Väsby Konsthall. Men trots hennes stora intresse för måleri ångrar hon inte att hon valde läraryrket framför att vara konstnär på heltid.
”Lite kluven”
– Det går fortare att utvecklas och blir fler bra målningar om man får ägna sig åt det dagligen. Men jag har ett behov av att försörja mig. Jag skulle inte må bra om jag visste att jag inte hade pengar. Jag är lite kluven. Det har alltid funnits en kluvenhet mellan min praktiska och min konstnärliga sida.
Maj-Britt tror att hennes arbetarbakgrund spelar in här.
– Men det gör inget om man som konstnär är ute i verkligheten och jobbar halvtid som sjuksköterska, lärare eller städerska för då har man perspektiv på tillvaron.