Här i Sörmland uppdagades ett omfattande och makabert försäkringsbedrägeri under 1800-talets sista år. Så här stod det i en artikel i Eskilstuna-Kuriren den 11 oktober 1899: "Snygga försäkringshistorier. En korrespondent meddelar att bland befolkningen i en av våra industristäder - för att skuggan inte ska falla på någon oskyldig, upplyses att staden är Eskilstuna - bildats ligor i det snygga syftet att livförsäkra obotligt sjuka eller till svår dryckenskap förfallna personer till jämförelsevis höga belopp. Därvid har man gått så tillväga, att en frisk karl, ett prima liv, som det heter på försäkringsspråket, anmält sig hos en försäkringsagent i den sjukes eller obotlige drinkarens namn, varpå följt läkarundersökning med rent intyg".
Ordet "snygga" ska troligen uppfattas ironiskt, ungefär som "det var just snyggt".
I härvan som rullades upp om de "snygga försäkringshistorierna" tycks en fabrikör Andersson i Eskilstuna ha satt i gång verksamheten, där svårt sjuka bland hans anställda försäkrades med falska läkarintyg och där fabrikör Andersson själv var förmånstagare. När försäkringen börjat gälla fick den försäkrade arbetsuppgifter som var mer skadliga för hälsan, som att arbeta i dragiga och kalla utrymmen. När den anställde dog utföll livförsäkringen till fabrikör Anderssons förmån. Fler insåg potentialen i att försäkra dödligt sjuka och i rättsprocessen framkom att ett 20-tal personer lurat försäkringsbolag på omkring 300000 kronor - motsvarande omkring 20 miljoner kronor i dag.
I andra fall lurades fattiga änkor att låta livförsäkra sig, med falska löften om att hennes barn skulle få försäkringspengarna, om hon dog. Men förmånstagare var inte barnen, utan försäkringsbedragarna. Ibland uppstod problem för bedragarna, när dödssjuka började tillfriskna, i stället för att avlida. Då fick bedragarna bråttom att sälja försäkringen vidare, till någon som inte insett att den försäkrade blivit piggare.
Redan när artikeln publicerades i Eskilstuna-Kuriren var en polisutredning om bedrägerierna i gång. En åklagare Carl Köhler tillkallades och kom att åtala 25 personer, varav minst en läkare och stadsfiskalen, alltså stadspolisen, August Johansson. Polisen misstänktes ha försäkrat tre personer och tjänat pengar på deras död. Han friades dock i rättegången senare, men de flesta av de övriga åtalade dömdes till fängelse. Den åtalade doktorn dömdes till tre års straffarbete.
I boken "Brottsplats Sörmland 1" av författaren och pensionerade polisen Börje Carlsson, som tar upp fallet, ges en förklaring till varför dessa omfattande bedrägerier skedde i just Eskilstuna. På 1870-talet tog industrialiseringen fart och på 20 år fördubblades antalet industriarbetare. Trångboddhet och dålig hälsa var utbredd bland arbetarna, liksom superiet. I denna miljö spreds uppfattningen att det lätt gick att tjäna stora pengar på livförsäkringar.
Källor:
Eskilstuna-Kuriren
Brottsplats Sörmland 1 av Börje Carlsson
Expressen
För uträkningen av 1899 års penningvärde i dag har sajten http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm använts.