Malmberg kommer långt med nostalgi och självironi

Claes Malmberg bjöd på säkra kort som manlig självironi och tung sjuttiotalsnostalgi i en ”best of” föreställning.

Claes Malmberg bjöd på säkra kort som manlig självironi och tung sjuttiotalsnostalgi i en ”best of” föreställning.

Foto:

Övrigt2017-09-07 17:00

Hur ska en person som Claes Malmberg hantera de senaste dagarna? Om man lyfter ett finger i luften oktober 2017 är en oavbrutet pratande korpulent man runt 60 inte det hetaste. Eller så är det just det, fast på ett dåligt sätt.

Nu kan man ju inte begära att alla ska skriva om hela shower efter dagsläget, men ståuppare brukar kunna anpassa sig ganska fort, särskilt i det inledande publiksnacket. Och något hade han också lagt in just där, vid det första inslaget av grabbhumor ”Obs, det här är ett skämt, man måste påpeka det i dessa tider…” varpå han snodde in sig mer och mer i härvor av bortförklaringar- och det är roligt.

Man kommer en bra bit i livet med självironi. Att driva med sin egen korpulens och sin osäkerhet som tonåring är säkra kort liksom nostalgi, i alla fall när publiken är i rätt ålder för att minnas sjuttiotalspärlor som platåträskor, vevade stencilapparater och engelskakursen ”Start” på tv.

Men så har han ju också varit på plats förr när världsförbättrande blir mode och ibland övergår i humorfri dogmatism, nämligen i sjuttiotalsvänstern i Göteborg, där han som han själv beskriver det kom in lite av en slump, sant eller ej.

Helt säkert är att han var en del av ståuppens barndom i Sverige. Idag är det svårare att nå riktigt ända fram som ståuppkomiker utan en stor personlig insats av något slag – kanske den sorts insats det var att med risk för liv och lem framföra en homoerotisk kärlekssång till KFML(r) Göteborgs ordförande Frank Baude.

Plötsligt var han närvarande på scen på ett helt annat sätt.

Möjligen är det den sortens risktagande något man behöver återvända till livet igenom för att det riktigt ska bränna till på scen. Claes Malmberg har en hög lägstanivå, men lite saknades en röd tråd och nerv i denna ”best of” gjord på delar av tidigare föreställningar.

Det gäller också musiknumren. Claes Malmberg sjunger som skådespelare brukar, bra men mycket sällan lika bra som de pratar. Men i sista låten ”Lonely without you” på engelska hände någonting, plötsligt var han närvarande på scen på ett helt annat sätt och fick mycket riktigt en spontanapplåd.

Kvällen gick ändå svindlande fort och man glömde stundtals hur många kvinnor (och män) som troligen aldrig fått en syl i vädret så länge han befunnit sig i rummet. Och vi fick också veta att det finns en medicinsk förklaring till detta fenomen. Som jag inte ska förstöra för de som kanske tänkt gå och titta på någon annan ort.

Föreställning

Best of Claes Malmberg

Scen: Eskilstuna Teater

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!