Då tänker jag främst på mitt snö-måste. Under mina 26 år har jag alltid upplevt vita jular. Bara tanken på att fira en grön jul (i dubbel bemärkelse. Jag är galen i julskinka också) gör mig bedrövad. I den här delen av landet verkar det ju inte råda någon snögaranti precis, så aldrig i livet att jag äventyrar min julefrid med att spendera 24:e december här! Eller ännu värre, utomlands vid någon pool. Jag bara skriker rakt ut av fasa när folk pratar om att dra till varmare breddgrader i december. Nytänkande och banbryteri i dess värsta form av missbruk!
Nä, istället flyr jag till Ramsele, en liten håla i Ångermanland. Där är snö och jul som ett strävsamt gammalt par i matchande träningsoveraller och aldrig ska de skiljas åt!
Bortskämd av idylliska snörika jular fattar jag inte hur man kan känna någon pirrande glädje om man vaknar den 24 december och landskapet utanför inte är vitt. Det är nämligen så juligt, så vackert och så fridfullt som när hela världen bäddas in i ett vitt fluffigt täcke. Snön är lika självklar och viktig som tomtar och julgran och julmat och ja, ingen jul utan snö helt enkelt.
Tomten kör sina renar med släde, inte vagn. Snön ligger vit på taket, det är inget jäkla regn som håller tomten sällskap i Viktor Rydbergs klassiska juldikt. Alla älskade julidéer och traditioner bygger på att det finns snö!
Eller alla fall i min värld. Antagligen finns det en del av er där ute som jublar varje gång ni får fira jul i ett snölöst landskap. Och även om jag tycker att ni är ganska konstiga så är det ok. Julen står för olika traditioner hos alla människor och det är en del av dess charm. Men det är inte lika charmigt som en glimrande vit jul!
Man kan ju inte fira jul utan snö!
Jag antar att vi alla har våra måsten för att julefriden ska infinna sig. Vare sig det gäller lutfisk eller Karl Bertil Jonsson är vissa saker så viktiga att de inte kan undvaras. Som julfanatiker har jag också mina måsten, och därför kommer jag aldrig fira jul i den här delen av landet.
Så jobbar vi med nyheter