Nu sitter de i en värld bortom denna, Hasse Alfredson och Tage Danielsson, och skapar nya himmelska Lindemansketcher som säkert varvas med att Gösta Ekman gör halsbrytande Papphammarakrobatik.
Ekman och Alfredson var två giganter i svenskt nöjesliv och båda gick bort 2017. De kommer att vara så saknade. Men till skillnad från vad vi vanliga dödliga lämnar efter oss lever deras livsverk vidare på skiva och på film.
För den som inte vet, var Lindeman en lång scentradition av små lustiga intervjuer. Tage Danielsson stod för frågorna och Hasse Alfredson skapade påhittade karaktärer med anknytning till då aktuella ämnen. Intervjuerna var improviserade och lockade ofta till gapskratt.
När skivan "Lindeman 30 år" släpptes fick den följande varningstext: "Denna skiva kan verka störande på de som ännu inte drabbats av Lindemanska Sjukan (Morbus gravis Lindemani). LS känneteckn. av onaturl. begär att ständ. höra mer av L, även upprepn. av lustigh. Den drabbade störs ej av djupdykn. i humorns mörkaste vatten eller av den ibl. dål. ljudkval".
Många av oss som växte upp med Gösta Ekmans ständigt snubblande figurer och Hasse & Tages briljanta ordtrolleri är nog drabbade av varianter av Lindemanska Sjukan. Jag kan aldrig få nog av när Papphammar drämmer telefonluren i pannan på sig själv eller för den delen "Spik i foten-sketchen" eller "Blå stetsonhatt" från Hasse & Tages revyer.
"Att angöra en brygga" är en av de roligaste filmerna jag vet. Där är både Hasse och Tage och Gösta med, och som grädde på moset Lars Ekborg och geniet Monica Z.
Alla är borta nu, två av dem försvann under året som gick. Jag lämnar med glädje 2017 års terrordåd, Trumpenhet, sociala medier-dumheter och allmänna oförstånd bakom mig, men Hasse och Gösta kommer jag att sakna.
Jag kan inte låta bli att fundera över vilka humorikoner, om ens några, som mina barn kommer att bära med sig in i medelåldern. Pewdiepie känns knappast som ett alternativ. Inte blir det någon samling kring alla mer eller mindre arrangerade snubbelfilmer på Youtube, heller. I Sverige gör Grotesco sitt bästa för att axla Hasse & Tages humormantel, men annars känns det rätt tomt på humor som kommer från hjärtat. Det är läge att fundera som Hasse & Tage gjorde:
"När man ser på hur barna växer upp och står i, kan man undra om barna nånsin får det som vi? Om det finns jobb, om det finns mat, om det är drägligt där dom bor, finns det får och kor och vatten och luft? Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals, har dom kvar bruna bönor, har dom någonting alls? Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl men man hoppas att barna ändå får ett glas öl!"