Lilian fyllde sina 80 år i går 21 augusti. Det är Bosses tur 21 december, med då är det mitt i vintern, därför slog de ihop firandet.
Berätta lite om er själva?
– Jag är från Stockholm, född i Bromma och senare under uppväxten flyttade vi in till centrala stan, berätta Lilian.
– Min bror och en kusin till Bosse var kompisar på 1950-talet, de fick för sig att de skulle åka upp och hälsa på mig i Stockholm över en helg.
– På det viset träffade jag Bosse. Vi gifte oss 1955.
Bosse i sin tur är från Hällberga. Pappan drev gården Duvetorp från 1940. Den tog Bosse och hans bror över 1955. Lilian flyttade dit och har varit med och hjälpt till i jordbruket genom alla år med grisar, höns och allt annat.
Fembarnsföräldrar
Men hon födde också fem barn under tiden; Peter född 1956, Lillemor -59, Stefan -62, Christina -66 och Torbjörn -68.
Fem barn är många?
– Ja, men vi tycker om barn. Det har varit roligt med alla omkring oss. Vi har också elva barnbarn och fem barnbarnsbarn (alla pojkar) och ett sjätte på väg, fortsätter Lilian.
– Jag tror att alla barn bidragit till att hålla oss unga. Man måste helt enkelt hänga med.
Bygger ut och bor kvar
Sedan år 2000 bor paret i Sofielund, i ett rött hus med svarta knutar på en avstyckad tomt intill Duvetorp.
Driver något av era barn gården nu?
– Vår äldste son Peter gjorde det i tio år efter oss, men så blev han allergisk så det gick inte längre. Vi tyckte det var bättre att han satsade på sin hälsa, så han sålde.
En son förolyckades
Paret har också engagerat sig mycket i sitt mellersta barn Stefan som 1983 råkade ut för en allvarlig bilolycka som gjorde honom rullstolsburen och handikappad för resten av livet. Han bodde hemma hos föräldrarna till 1994, sedan fick han eget boende med personliga assistenter.
– Jag var en av dem som var med och bildade kooperativet Emil i Eskilstuna (ideell assistansförmedlare för människor med funktionshinder), berättar Bosse.
– Vi har överhuvudtaget engagerat oss i föreningslivet genom åren.
I er ålder brukar man vilja flytta till stan?
– Ja, men så här är det: Vi tänkte också det och ställde oss i kö för ett tag sedan till ett serviceboende som Marielund, Lagersberg eller Strigeln, fortsätter Lilian.
– Men det visade sig att kötiden var 8-10 år. Vi tänkte att då kanske vi inte ens lever, det är ingen idé. Så nu har vi bestämt att vi bor kvar i stället. Vi trivs här. Nu bygger vi ut och har fått klartecken att vi får hjälp av hemtjänsten när den dagen kommer.
Sen hann paret inte berätta mer . . . Ytterligare gratulanter anlände och en liten kvartett från Key Town Harmony stod i tältöppningen för att underhålla de alerta 80-åringarna.