Planen var egentligen att bli sjökapten som sina förfäder generationer tillbaka. Men på 1970-talet var det förhållandevis dåliga tider till sjöss och några lumparkompisar övertalade honom att välja en teknisk högskoleutbildning. Så Martin, som beskriver sig som humanist, gick en elkraft teknisk utbildning och tog en fil kand i naturvetenskap.
– Mitt intresse, även privat, är hur människor umgås och kommunicerar med varandra. Det har jag nytta av i mitt arbete, jag träffar många vd:ar, koncernchefer och andra yrkesgrupper på fabriker, säger Martin von Berens.
Brett arbetsområde
Han är revisor för områden inom miljö, kvalité och arbetsmiljö. Det företag som han jobbar på är representerat i 130 länder och hans jobb är att koordinera de olika länderna. Han är borta tre–fyra dagar i veckan.
– Det handlar om att certifiera vissa tjänster eller produkter. Jag har jobbat med det här i 21 år och är fortfarande inte fullärd, säger han apropå det breda arbetsområdet.
Martin gjorde en avstickare 29 år gammal, tog tjänstledigt, och arbetade sex år i Kalifornien. Hemma i Sverige hade han hunnit få en son och sonen var också anledningen till att Martin von Berens flyttade tillbaka till hemlandet.
Vilket är ditt favoritland, eller favoritkultur?
– Det är Sverige så klart. Jag har varit runt och sett de flesta ställena i Sverige, jag vet att man pratar med skåningar på ett sätt och norrlänningar på ett annat. Annars är det nog Nya Zeeland och Australien.
Han berättar om ett uppdrag i Australien. Det gick ut på att gräva ned 180 mil kabel i marken och Martin von Berens åkte runt till de olika anläggningsstationerna längst sträckan för att se att de inte bröt mot miljölagarna.
Plockade orm
– De hade anställda som gick och plockade upp fridlysta ormar med pinnar. Ormarna hade hamnat i skåran som kabeln skulle läggas i och de fick inte begravas. Buskar och träd som hade en rotlängd på fyra, fem centimeter togs upp och planterades på andra ställen. De är så måna om sin natur.
Hemresan gick via Los Angeles och Seattle och när Martin von Berens tog svensk mark igen hade han rest jorden runt på tolv dagar.
– Det smakar järn i munnen till slut. Det tog mig en vecka att komma igen.
Vad får dig att vilja fortsätta?
– Det är en utmaning. Resandet i sig är jag ganska trött på, men jag är intresserad av miljö och hur man bygger upp relationer.
Att fylla 60 år känns lite märkligt, han känner sig mer som en 35–40-åring. Födelsedagen ska han fira hemma i Stallarholmen med familjen och vänner.
– Jag kanske trappar ned på resandet om ett par år, men sluta helt kan jag inte. Det är alldeles för kul, säger Martin von Berens.