Med 25 år som mentalskötare på Karsuddens sjukhus har Mats mycket han skulle vilja ta upp och prata om. Men den livslånga tystnadsplikten förhindrar det.
Han var med och byggde upp en skola på Karsudden, och jobbade också mycket med patienternas rehabilitering och första steg ut i samhället igen.
– Ett väldigt intressant uppdrag, och väldigt tråkigt också många gånger, när man fick ta rätt på trasiga, farliga människor som kom tillbaka till oss. Det finns de som fortfarande hör av sig till mig. Ja, det finns mycket att säga om den eftersatta svenska psykvården, men det får vi väl ta vid ett annat tillfälle, säger han med ett snett leende.
Sina rötter har Mats i Västerbotten och han hann bo på många olika ställen, såväl med familjen som för utbildningar och jobb, innan han så småningom kom till Katrineholm och sökte jobb på Karsudden. Efter mentalskötarutbildning i Jönköping blev tjänsten fast och han blev kvar till pensionen.
– Jag har kamrater i hela Sverige efter skolor och tjänster inom framför allt skogsindustrin, och uppskattar kontakten med dem.
Kamrater har han också fått genom allt idrottande genom åren. Under åren uppe i norr blev det mycket skidåkning, slalom och störtlopp. Han har simmat mycket och spelat vattenpolo med flera lag i division 1. Och så blev det alltså ett antal kylslagna Vansbrosimningar.
– Jag simmade de tre kilometrarna 14 gånger och vann alltså ett år – i 15-gradigt vatten. På den tiden hade vi inga våtdräkter, det var konsistensfett som gällde. Det var tider det, skrattar dagens jubilar.