– Min styrka är definitivt dansen, jag har tagit danslektioner sedan jag var sex år. Sånglektioner började jag inte med förrän i gymnasiet och teater har jag minst erfarenhet av, men jag har fått med mig uttryck från dansen, säger Mattias Disman som i många år tävlat i bland annat jazz och disco.
I höstas valde han att sluta tävla, ett beslut han inte ångrar. De senaste åren har han allt mer känt att idén på att bli bedömd inte lockade. Att få respons och utvecklas på det sättet är för honom viktigare.
De timmar han spenderat på dansskolan Let´s Move i Eskilstuna är otaliga. När han tränade och tävlade som mest, under 2012-2013, var han där varje kväll efter skolan fram till 22 och tävlade under helgerna. Men allt eftersom kom han till insikten att det finns annat i livet och de senaste åren har han trappat ner på antalet träningstimmar.
– När jag tränade mindre blev det jobbigare att tävla och jag fick inte samma resultat, det var oerhört frustrerande, säger han.
Men bara för att han dragit ner på danstimmarna betyder det inte att passionen mattats, snarare tvärtom.
Under veckodagarna pendlar han till Stockholm där han har lärarledda lektioner i dans, sång, teater och musikal under förmiddagarna på Balettakademien. Under eftermiddagarna är det egen träning som gäller och kvällarna är även de uppbokade. Tre dagar i veckan leder han nio dansklasser på Let´s Move, han är med i en teatergrupp i Tyresö och deltog även i uppsättningen av årets Eskilstunarevy.
– Jag vet inte än vad jag vill göra. Ibland vill jag bli artist i Melodifestivalen och ibland vill jag bli musikalartist. Min utbildning är så himla bred, det finns 1000 olika sätt att jobba på. Jag har inte längre någon stress över framtiden.
Men att lyckas som artist kräver hårt arbete. Ett 8-17-jobb existerar inte utan olika projektanställningar är vägen framåt och kontakter är nyckeln till framgång.
– Vissa kan utbilda sig hur mycket som helst men aldrig få ett jobb och vissa kan få drömjobb helt utan utbildning, det gäller att ha rätt kontakter och en hel del tur. Vi lär oss på utbildningen att det är viktigt att visa att man finns, men jag vill inte vara en jobbig jävel, jag vill inte vara en sån som står utanför fönstret.
Musikalutbildningen på Balettakademien i Stockholm sträcker sig över ett år. Vad som händer efter det är fortfarande oklart. Men att ta ett jobb utanför det estetiska och kreativa finns i dagsläget inte på kartan.
– Antingen så ansöker jag om att få hoppa in i det andra året på yrkesdansarutbildningen på Balettakademien eller så jobbar jag ett år. Jag vill komma in på Performing Arts School i Göteborg men det är hur svårt som helst. Det är typ åtta personer vartannat år som kommer in, men efter det är man i princip garanterad jobb.
Att vi i Eskilstuna ska gå miste om att få ta del av Mattias Dismans fortsatta resa är inte aktuellt i dagsläget. Han hoppas kunna vara med i Eskilstunarevyn även nästa år och funderar på att provspela för någon av de uppsättningar teatergrupperna i Eskilstuna planerar för.
För även om Mattias både har goda kunskaper i sång, dans och teater finns det en komponent som han måste jobba på för att helt kunna satsa på den karriär han vill ska ta honom till London eller Broadway.
– Jag måste växa upp. Vi gjorde en så kallad typecast på skolan där människor skrev vilka olika roller jag skulle passa som. Och just nu är jag för stor för att spela barn och för liten för att spela vuxen.