Sommaren har Mattias Gunnari bland annat tillbringat på Läckö slott där han gjort rollen som James Gadshill i operan "Vampyren" av Heinrich Marschner.
– Det har varit jättekul, det var Sverigepremiär för den operan och nästan fullsatt varje kväll. Det känns som att det var en succé.
Svettigt var det också i värmen, med en massa kostymbyten och mycket dans, berättar Mattias Gunnari.
Nu är han ledig och tillbringar lite tid hemma hos familjen i hemstaden Strängnäs.
Den 3 september börjar han utbildningen vid Operahögskolan, en treårig kandidatutbildning, vilket blir det sista steget på en utbildning som inleddes vid Strängnäs kulturskola för ett par decennier sedan.
Då spelade Mattias Gunnari piano, och trodde att det var det han skulle hålla på med. Efter gymnasiet och militärtjänsten började han på folkhögskolan i Hjo. Mest som en kul grej, men folkhögskoleåret visade sig bli livsavgörande. Solo- och körsång stod nämligen på schemat.
– Det var obligatoriskt att ta sånglektioner, och då var det något som växte fram. Jag märkte hur kul det var att sjunga och att jag fick uppmuntran och beröm av kurskamrater och lärare.
– Jag började känna att jag nog hade en röst och att sången kunde bli min grej. Sedan gick jag all in, berättar Mattias Gunnari.
Han började på musiklärarprogrammet vid Karlstad universitet, men efter ett år kände han att han ville gå en musikerutbildning. Han sökte och kom in vid musikhögskolan i Örebro. Sedan fortsatte han att utbilda sig vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Under tiden har han byggt en repertoar och ett kontaktnät men framför allt sin röst.
– Man övar och skaffar sig bättre teknik och utmanar sig.
Det handlar bland annat om att kunna koordinera bröst och huvudklang och att kunna använda sin röst i alla register.
En av svårigheterna med att utbilda sig till sångare är att instrumentet inte går att se. Här finns ingen manual - ingen given fingersättning eller särskild klaff eller sträng att trycka på. Man måste förstå själv hur instrumentet t ska hanteras och hitta sitt eget sätt att göra det.
– Man måste ha tålamod, säger Mattias Gunnari.
Och det är något Mattias Gunnari har i rikt mått.
– Jag ger inte upp, jag är inte funtad så. Jag är lite allt eller inget.
Och när det kommer till sången är det allt som gäller,
– Att säga att jag jobbar på den dygnet runt är kanske att ta i, sjunga kan man inte göra hela tiden. Men man kan översätta texter, lyssna på repertoaren, göra research och pyssla med bokföring, säger Mattias Gunnari som parallellt med studierna jobbar som frilansande musiker, och bland annat gett konserter i domkyrkan i Strängnäs och medverkat i operauppsättningar, som "Vampyren" på Läckö slott.
När han nu antagits till Operahögskolan har han ganska bra koll på vad som väntar. Genom åren har hans vägar korsats av sångare som gått utbildningen, är mitt i den eller som ska blir hans kurskamrater. Han vet vem som ska bli hans sånglärare och att han ska få ägna sig helhjärtat åt operakonstens alla delar, såsom rollgestaltning och rörelseträning, instudering av roller och skapa föreställningar.
Våren 2021 hoppas han att han är klar.
– Då har jag förhoppningsvis en agent - det måste man ha - och kanske kan jag börja sjunga på något operahus i Sverige, samtidigt som fortsätter att ha kontakt med konsertverksamheten. Vem vet, det kanske blir utlandet, det kan hända mycket i den här branschen.
Någon drömroll vill han inte peka ut.
– Det är den roll jag gör. Den beror på var man befinner sig med rösten och i vilket sammanhang man är. Men jag vill gärna sjunga Mozart, Händel och Wagner. Jag är ännu inte redo för hela Verdi- och Puccini-operor, men är det fråga om att sjunga enstaka arior eller "hits", då är det bara att köra.
– Rösten utvecklas genom hela livet. Om tio år kanske jag har en helt annan repertoar, säger Mattias Gunnari.