Det var den 16 maj som May King skrevs ut från Mälarsjukhuset, MSE. I mars opererades hon för cancer vid universitetssjukhuset i Linköping, men fick en blödning och lades en kort tid in på MSE. Från MSE skulle hon inte åka direkt hem till bostaden i Julita, utan först mellanlanda ett par veckor på Lövåsgårdens korttidsboende i Katrineholm. Dit kom hon aldrig, utan sjukresechauffören släppte i stället av henne på en grusväg vid Lövåsen utanför Bälgviken, 45 kilometer från korttidsboendet.
– Han undrade om han skulle släppa av mig där. Jag tyckte att "Lövåsen", det låter ju lantligt. Jag visste inte alls. Det är märkligt hur man kan hamna, säger May King.
Hon gick fram och knackade på dörren i det enda huset i närheten, men ingen öppnade. May King har svårt att gå och hon hade inte sin rullator. Någon telefon hade hon inte heller.
[bild nr="2, 3"]
– Jag hittade en sopborste att luta mig mot. Den var inget vidare som käpp, den var för mjuk, säger hon.
Det var ingen trafik på den lilla grusvägen och May King vet inte hur länge hon gick där, i förhoppningen att någon skulle hjälpa henne, men det var en bra stund, säger hon.
– Jag linkade fram där med hjälp av sopborsten.
Till slut kom Sigvard och Alfa Larsson i en bil.
– De sa att jag satt mitt på vägen. De förstod att något var fel. Det var faktiskt ganska bedrövligt.
Paret plockade upp May King och eftersom hon hade sin dotters telefonnummer i huvudet ringde de henne.
– Jag var på jobbet i Katrineholm. De skulle till Hållsta, jag sa att jag skulle hämta mamma i Hållsta och åkte. Jag blev livrädd, jag vet ju hur skröplig och svag mamma är, säger Ellen Liljencrantz, dotter till May.
Paret skjutsade May King till Solåsens äldreboende i Hållsta, varifrån en sköterska ringde Ellen Liljencrantz och berättade att mamman förlorat medvetandet och börjat blöda. Solåsen hade ringt efter ambulans, och Ellen Liljencrantz åkte i stället till akuten vid MSE, dit mamman fördes. May King fick stanna på MSE från onsdag i förra veckan till i tisdags, men i måndags, när hon egentligen skulle ha blivit utskriven, fick hon en stroke.
Ellen Liljencrantz tror att den kan ha med det ofrivilliga skogsäventyret att göra.
– Jag tror att det kan hänga ihop, eftersom mamma blev väldigt stressad.
På MSE ville man skicka May King till Kullbergskas strokeenhet, men först vägrade hon, rädd för att bli avsläppt på fel ställe igen. Men sedan i tisdags är hon ändå på Kullbergska sjukhuset.
– Jag vet inte hur jag mår riktigt. Fysiskt är det väl ganska hyfsat, men psykiskt? Det är förvirrat fortfarande, säger hon.
Ellen Liljencrantz håller inte med sin mamma om att hon mår hyfsat fysiskt, utan konstaterar att mamman inte kan klara sig själv med bara hemtjänst än.
– Mamma är inte alls så skarp som tidigare.
Hon riktar kritik mot sjukresechauffören, som hon anser har brustit på flera punkter.
– Jag anser att han inte tagit sitt ansvar. Han borde ha insett att adressen var fel. Han hade fått instruktioner att följa med mamma in, och är de det minsta osäkra ska de ringa och dubbelkolla, inget av det har han gjort.
May King själv vill helst komma hem, till Julita och till sin lilla hund. Men när hon får komma hem vet hon inte.
– Jag har varit på så många sjukhus. Först cancern, sen stroke, sen den här röran. Det bästa hade varit om det inte hade hänt, säger hon.