‒Det är anmärkningsvärt få kvinnor som misstänks för ringa narkotikabrott. Vi har siffror fram till september i år, som visar att 12 procent av dem som misstänks är kvinnor, men statistik i vården och narkotikarelaterade dödsfall visar att 30 till 35 procent av dem som missbrukar är kvinnor. Det blir en ojämlik fråga om vi hittar fler män som missbrukar. Kvinnorna hamnar under radarn och får inte hjälp att komma ur missbruket, säger Peter Göransson, kommissarie vid polisen i Katrineholm och en av lokalpolisområdets representanter i programmet JIM, "jämställdhetsintegrering i myndigheter", som regeringen tagit initiativ till.
Han tror att en rad faktorer ligger bakom ojämlikheten när det gäller just narkotikabrott.
‒Det kan vara så att det är lättare för polisen att bedöma män som mest sannolika brottslingar. Det kan också vara så att männen är mer självmarkerande, de kör aktuella fordon, de begår våldsbrott, de är mer i det offentliga rummet och har kanske ett annat uppförande än kvinnor.
Om polisen träffar på ett par i en bil, där båda misstänks för narkotikabrott, kan det av resursskäl bli så, att bara mannen tas med, säger Peter Göransson.
Jim-programmet handlar inte bara om polisens verksamhet, utan många myndigheter är berörda. Men för polisens del kan det handla om ökad medvetenhet hos poliserna och om hur man jobbar utåtriktat mot allmänheten.
‒I vissa frågor har vi svart på vitt, som i det här med ringa narkotikabrott. I andra frågor handlar det nog om att upptäcka att det finns problem och verka emot dem.
Ett annat område är polisens medborgardialoger, där det är viktigt att de som tillfrågas speglar befolkningen.
‒Det är viktigt att informationen hämtas in från båda könen, för att vi ska få en rättvis bild.
Peter Göransson påpekar att Jim-projektet är i sin linda, men han tror att många myndigheters jämställdhetsarbete halkat efter lite.
‒Jag tror inte att polisen är sämre än andra, men vi har också en bit kvar, säger han.