Var tredje minut föds ett barn med läpp-, käk- eller gomspalt någonstans i världen. I Sverige föds ett par hundra barn om året med den här typen av ansiktsmissbildning, och här får alla hjälp. Sörmländska barn med läpp-, käk- eller gomspalt opereras redan tre månader gamla, av plastikkirurg i Uppsala eller i Stockholm.
Men på väldigt många håll i världen ser det inte ut så. På vissa håll göms de undan i skam eller rädsla, och i många av världens länder har föräldrarna helt enkelt inte råd att bekosta någon operation.
Operation Smile, som grundades av just den anledningen av ett amerikanskt läkarpar, planerar och genomför 150-200 uppdrag varje år i länder med ojämlik sjukvård, och allt bygger på frivillighet.
En av organisationens drygt 5 000 medicinska volontärer heter Mikaela Jonasson, bor i Eskilstuna och är till vardags narkosläkare på Mälarsjukhuset. Hon kände i flera år att hon ville ut i världen och göra en insats. Under sin vidareutbildning från sjukgymnast till narkosläkare i Umeå fick hon mycket inspiration av en engagerad kollega, och Operation Smile snubblade hon åter över i samband med en dokumentär på tv för några år sedan.
Under förra året var Mikaela ute på två uppdrag; ett i Ghana och ett i Paraguay. I Afrika var hon en av åtta svenskar i ett team av sammanlagt 80 volontärer från 13 länder, i Sydamerika var hon en av tre européer. Hennes uppgifter är att tillsammans med barnläkare bedöma vilka barn som är tillräckligt friska för operation, att söva barnen och se till att de sover gott, ligger stilla och inte har ont under operationen.
‒Det är också vi narkosläkare som hämtar barnen ur föräldrarnas famn och bär dem till operationssalen. En inte helt enkel uppgift, med rädda föräldrar och rädda barn. De lämnar bort det finaste de har. För många innebär det ren och skär panik.
Glädjen efter operationen är sedan närmast obeskrivbar.
‒De är så fantastiskt fina alla ungar. Man vill ta hem dem allihop, säger Mikaela medan hon visar bilder från resorna och berättar historierna kring dem. Hon visar en liten flicka som tillhör en indianstam i en liten by Paraguay, vars mycket fattiga invånare inte talar något av de officiella språken i landet. Invånarna trodde att flickan med sin gom- och läppspalt var besatt av demoner, innan hennes morfar som är berest och kan lite spanska, lyckades övertala dem om att flickan kunde få hjälp om de samlade ihop pengar och tog henne till Operation Smiles klinik i huvudstaden. Eskilstunaläkaren får nästan torka bort en tår när hon minns glädjeyttringarna efter operationerna.
Varje uppdrag tar tio dagar.
‒Ett par dagar går åt för att komma till orten. Dag tre och fyra är det screening och bedömning av alla våra patienter, och i fyra och en halv intensiva dagar opererar vi sedan. I Ghana hann vi med sammanlagt 150 barn.
De svenska volontärerna får resan, tre mål mat om dagen och ett hyggligt hotellrum betalt, och bidrar själva med sin arbetstid och sina kunskaper, samt står för vaccinationer och visum.
‒Det är intensivt och hårt arbete, men ger så otroligt mycket tillbaka. Att se barnens och föräldrarnas leenden är värt all eventuell uppoffring från min sida. Och att få vara en del av något större och ingå i ett internationellt nätverk känns stort. Klart man förändras som människa.
Om inte förr räknar Mikaela med att dra iväg igen i november. Då är destinationen Filippinerna. Madagaskar och Malawi står sedan på tur, om hon får som hon önskar.
‒Jag har schyssta kollegor, konstaterar hon, det brukar lösa sig bra att få åka när jag ber om det. Någon gång om året hoppas jag kunna göra det här.
Mikaela har hittills föreläst om sina resor på Stadsbiblioteket. Under onsdagskvällen är det dags igen, nu i föreläsningssalen hos Friskis & Svettis på Sveaplan, där Mikaela också är jympaledare.