Det passade Miriam perfekt, eftersom hon både spelar piano och orgel och har lett många körer under sina verksamma år i Torshälla och Eskilstuna.
Miriam Pilhjärta föddes i Åbo. Pappan var sjömanspredikant, men dog när Miriam bara var 4–5 år, så hon är inte präglad hemifrån av att gå samma väg.
– Nej, jag utvecklade själv en egen tro och var mycket i kyrkan redan som barn. Det var ingenting som man tryckte på om hemifrån, utan det växte fram hos mig. Redan när jag var i 20-årsåldern började jag studera teologi.
– Planen var att bli präst.
Men det blev aldrig så, bara nästan. Miriam Pilhjärta fick i stället tre barn i Finland och ytterligare tre i Sverige när hon och hennes man flyttade hit 1979. Hon var under många år hemmafru, första åren i Finland sedan i Märsta.
Tänkte bli sjuksköterska
– Om jag inte kunde bli präst, tänkte jag bli sjuksköterska i stället, för jag visste att jag ville jobba med människor. Men en allvarlig ryggskada – som jag opererade efter första barnet – gjorde att jag kom på andra tankar. Jag skulle aldrig klara av sjuksköterskeyrket.
1984 flyttade Miriam och hennes dåvarande man till Torshälla. Hon började 1985 som tjänstebiträde inom kyrkan i Eskilstuna, ledde gudstjänster på finska, finska kyrkokören och hade minnesstunder. Sedan slussades hon successivt in på det diakonala arbetet. Något hon trivts med under alla år. Alla möten med människor, i både glädje och sorg.
– Arbetet har gett mig så mycket. Jag har kanske värnat extra om de utsatta i samhället, säger hon. De som av olika anledningar mår dåligt. Det är viktigt att alla människor blir sedda.
– Och i Torshälla har jag känt att jag gjort stor nytta, här är dryg 23 procent finsktalande. Behovet av diakonalt arbete bland dem har varit stort.
Hoppas få mer egentid
Miriam Pilhjärta fyllde 65 år i början av maj och för tre år sedan fick hon en stroke.
– Då bestämde jag mig för att inte jobba längre än till 65 år.
Nu får de sex barnen födda mellan åren 1970 och 1989 och de sex barnbarnen se mer av sin mamma och mormor.
– Och så hoppas jag få mer tid över att läsa, handarbeta och för andra intressen, säger hon.