‒Hans liv går inte i repris och vi behöver stöd och råd för att kunna hjälpa honom på bästa sätt, säger pappan.
För sex år sedan fick sonen diagnosen adhd. Han började snart nog med mediciner. På den tiden bodde familjen i storstaden. De hade en avstämning med barn och ungdomspsykiatrin en gång i kvartalet och de träffade läkaren ett par gånger om året.
Sedan flyttade de till Katrineholm. Därefter har vården bara blivit sämre och sämre, upplever pappan.
‒I början träffade vi en sjuksköterska som pratade till sonen som om han var tre år.
För den som har adhd finns det en rad hjälpmedel som kan förenkla vardagen. Men för att prova ut dem krävs kontakt med en arbetsterapeut som är kunnig på det området.
‒Det fanns ingen sådan anställd på Kullbergska så vi sattes på kö till Nyköping, berättar pappan.
I maj i fjol gick landstinget Sörmland ut med ett pressmeddelande i vilket det stod att barn- och ungdomspsykiatrin i Sörmland, BUP, utvecklas för att ge länets barn och ungdomar en bättre och mer jämlik vård med mottagningar på länets tre sjukhus, alltså även på Kullbergska i Katrineholm.
Pappan var mycket positiv till detta. Han trodde att sammanslagningen skulle innebära ökad kompetens på Kullbergska men i stället menar han att vården har blivit obefintlig.
‒Jag ringer ett telefonsamtal och beställer ny medicin. Vi har aldrig samtal om vad sonen behöver, om han behöver mer eller mindre medicin.
‒Han har stått i kö till en arbetsterapeut i två år. Men i samband med sammanslagningen föll han bort så nu kommer han att få vänta i minst ett år till.
En gång i halvåret ringer en kille "någonstans ifrån" och frågar hur det är med sonen. Samtalet kommer på obestämda tider och enligt pappan leder de till ingenting.
‒De ringer till mig och frågar mig hur han mår. Det är också ett problem. Det är ju det värsta som finns, när folk pratar över en. För min sons skull måste man bygga en relation med honom. Det är det absolut viktigaste för honom.
Sonen har bara träffat läkaren en gång sedan de båda mottagningarna blev en.
‒Vi har ringt flera gånger men får till svar att det är så rörigt och att alla patienter inte ens är registrerade ännu.
Nu har han fått en tid i december, då läkaren träffas via videolänk.
‒Vi ska alltså gå och sätta oss i ett rum på Kullbergska och prata med överläkaren via nätet. Min son kommer inte att säga någonting. Det är ju den kontinuerliga dialogen som är så viktig.
‒Det är anmärkningsvärt att vården är så obefintlig. Det finns inte resurser. Och det är orättvist. Bor man i Nyköping så fungerar det men bor man här då bli man satt på en lista vid sidan om, säger han.
Carina Ranius, verksamhetschef för barn- och ungdomspsykiatrin i Sörmland, tycker att det är tråkigt att höra att en pappa är missnöjd med vården på Kullbergska.
‒Som jag har uppfattat det så hade man svårt att rekrytera personal till Kullbergska och upprätthålla kompetensen här under lång tid, det blev inte så bra, därför slog man ihop mottagningarna, säger hon.
Carina Ranius tycker att resultatet blev bra men att det fortfarande finns områden där man provar sig fram för att hitta den bästa lösningen för dem som bor i Katrineholm.
‒Det handlar bland annat att hitta en bra form för specialistläkaren. I dag finns hon på länk mot Katrineholm en dag i månaden. Det kan låta lite men det är det som vi tycker fungerar bra just nu. En sköterska finns samtidigt på plats i Katrineholm
Hon berättar att några medarbetar är i Katrineholm ibland men att många barn och ungdomar åker till Nyköping. Och alla patienter är välkomna.
‒Vi har inte någon speciell lista för dem som bor i Katrineholm. Och de patienter som har varit i Katrineholm är registrerade hos oss. Jag instämmer inte i den beskrivningen.
‒Jag tycker snarare att sammanslagningen bidrar till en mer jämlik vård, oavsett var man bor så kan man få många olika insatser, exempelvis föräldrautbildningar och annat som var svårt att få till i Katrineholm när det var få medarbetare och svårt att rekrytera.