Det är undertecknad som upplever att hon reagerar i högre grad på just de tre ämnena vid den timslånga intervjun. Ansiktsfärgen blir röd och orden är mer bitande och ifrågasättande. Hon är inte alls aggressiv, men det är en klar distinktion när hon pratar om nämnda ämnen än när det gäller vårdplatser, personalbristen eller den växande kostnaden för hyrpersonal. De ämnena kan hon prata om som rinnande vatten och har hörts många gånger tidigare.
– Sen jag tillträdde som landstingsstyrelsens ordförande (januari 2016) har fler vårdplatser öppnats, säger Monica Johansson.
Det är sant, men då ska man veta att i april det året hade antalet vårdplatser (kirurgi, medicin, ortopedi med mera i slutenvård) minskat med nästan 50 till 390 disponibla vid länets tre sjukhus, vilket var den lägsta noteringen på minst fyra år. Under våren var antalet vårdplatser tillbaka på samma nivå, 438, som året innan Monica Johansson tillträdde.
Och fortfarande är det långt i från det antal som bestämts, 518.
Monica Johansson tog över efter Åsa Kullgren, som lämnade efter en turbulent tid i landstinget. Men historien går igen. Intervjun genomförs i ett av rummen i Vita huset (landstingets centrala administrativa byggnad) under den omtalade kristallkronan, som dåvarande landstingsrådet Jörgen Danielsson (S) köpte för skattepengar samtidigt som han gett besked om att spara och gneta.
[fakta nr="2"]
Med Monica Johansson har ett annat debattklimat infunnit sig, ett i flera stycken mer pragmatiskt och resonerande, men fortfarande noteras ideologiska skillnader mellan partierna hur landstinget bäst kan styras.
Monica Johansson har en bakgrund som undersköterska och facklig bakgrund, Kommunal, och säger att hon är en förhandlare, som i de stora frågorna vill nå breda politiska överenskommelser. Hon nämner bland annat investeringsplanen i sjukhusen och planen för framtidens hälso- och sjukvård.
Men personalbristen har varken hon eller hennes företrädare kunnat råda bot på. Med personalbristen följer samtidigt vårdplatsbrist. Kompetensförsörjningen är en av de stora utmaningar landstinget och övriga Sverige står inför, förklarar hon.
– Vi har börjat rekrytera och utbilda fler. Vi ska fortsätta på den inslagna vägen. Medarbetarenkäten säger att nästan 90 procent rekommenderar sin arbetsplats.
Och så nämner hon insatser som genomförts: höjda löner, studielöner för vidareutbildning, karriärmöjligheter.
Arbetstidsförkortningen för sjuksköterskorna, som tidigare fanns men som arbetsgivaren tog bort, kan det vara något införa igen?
– Det ska i så fall in i kollektivavtalet. Ju mer alla konkurrerar om personalen så gagnar det ingen, svarar hon.
När turbulensen inom bolaget Landstingsservice tas upp tänder hon till. Bolaget har gått med kraftigt underskott och vd fick gå under märkliga omständigheter och två styrelseledamöter valde att lämna. Upprinnelsen berodde på ett ersättningssystem som inte var på plats, menar hon, och några kommentarer om bolagets ledning vill hon inte ge.
– Jag vill inte ge mig in och recensera, säger hon kort.
Även lönefrågan får henne att bli kortare i tonen. Kommunikatörerna inom landstinget har en genomsnittslön på 36 130 i månaden (2017), sjuksköterskorna, inklusive specialister, närmare 31 000 kronor (2016).
Vad skickar det för signaler? Att kommunikatörerna är viktigare än sjuksköterskorna?
– Jag kan inte svara på det. Det är enkla frågor som vill du ha "Fred på jorden?", svarar hon och för sedan ett resonemang om ansvar, arbetsuppgifter och arbetsvärdering och jämförelser med löner kan lika väl gälla undersköterskor som fysioterapeuter.
– Man kan inte bara slänga ut sådana klyschor, säger hon.
[fakta nr="3"]
Monica Johansson har sedan femton år tillbaka på heltid ägnat sig åt politiken. Men ett än längre förhållande har hon till hästar. Ett väl synligt ärr mellan halsen och vänster axel vittnar om en av flera olyckor hon varit med om på hästryggen.
– Jag var tolv år och ramlade av hästen och bröt nyckelbenet. Jag har också fått en tå krossad och brutna revben.
Det har inte hindrat henne från att fortsätta sitta upp på sadeln.
Socialdemokraterna går till val som eget parti. Samtliga i koalition från de senaste fyra åren (Socialdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Centerpartiet) söker väljarnas stöd var och en.
– Jag hoppas vi får vara med och styra i en koalition även efter valet. Om man vill få något uträttat ska man sitta vid makten. I opposition kommer man ingen vart.
Kan en koalition med Moderaterna bli aktuellt?
– Kan bli så, svarar hon och slår ut med vänsterhanden. Enda parti vi sagt vi inte har samma värdegrund som är Sverigedemokraterna, svarar Monica Johansson.