Det är fredagskväll på Norrtull, ett av Strängnäs populäraste uteställen. 25-åriga Fredrik Åhs och hans flickvän är där tillsammans med några kompisar. De har ägnat dagen åt att packa flyttkartonger och nu är de ute för att fira att de snart ska flytta ihop i sin första gemensamma lägenhet.
På Norrtull finns också en 21-årig man från Stallarholmen tillsammans med några kompisar. De har förfestat hos en släkting i Strängnäs, och 21-åringen är ordentligt alkoholpåverkad. Han dansar men hamnar sedan i konflikter med flera andra kroggäster, bland annat Fredrik Åhs som han munhuggs lite med. När klockan närmar sig två på lördagsmorgonen har krogpersonalen fått nog av 21-åringen och slänger ut honom.
[map type="google-maps" lat="59.37757929999998" long="17.03065809999999" zoom="16" view_type="roadmap" marker="true"]
Han blir arg och säger att han ska döda en av vakterna. Sedan går han hem till släktingen där förfesten hade ägt rum. Där har han sett en stor militärkniv, ett lumparminne, hänga på väggen som dekoration. Den kniven hämtar han nu. Sedan återvänder han till vimlet på Storgatan. Klockan är nu halv tre, och ett hundratal personer är på väg hem efter utekvällen.
Nu lämnar även Fredrik Åhs och hans vänner Norrtull, som ska stänga. Kompisgänget har just korsat gatan till Ugglans park, när den 21-årige mannen plötsligt dyker upp framför dem.
Bråket tar fart igen, och det är nu det går illa. 21-åringen fram den långa kniven och hugger Fredrik Åhs i magen innan någon hinner reagera. 21-åringen försöker sedan springa från platsen, men ett vittne jagar efter och brottar ner honom. 21-åringen måttar även hugg mot vittnet, men nu ingriper omgivningen.
Ett par ordningsvakter från krogen ser vad som sker, övermannar 21-åringen och håller fast honom. Polis och ambulans larmas, men någon ambulans kommer inte. Det finns ingen ledig. När Fredrik Åhs legat på marken och kämpat för sitt liv i 20 minuter, tar till slut polisen saken i egna händer. De lyfter in honom i polisbilen och kör mot Mälarsjukhuset. På E 20 möter de ambulansen och Fredrik Åhs lastas över.
Gunnar Runesjö är Fredrik Åhs pappa. Han minns att han vaknade den där natten när flickvännen ringde och berättade vad som hänt.
‒Hon sa att Fredrik hade blivit knivskuren av någon galning med kniv. Jag tänkte att det måste ha varit någon liten kniv bara, men vi slängde oss i bilen och åkte till Mälarsjukhuset. Där fick vi veta att det handlade om en stor militärkniv med hullingar, och då kändes det inte bra, berättar han.
Efter någon plågsam timme i väntrummet kom läkarna ut och berättade att Fredrik Åhs liv inte gick att rädda. Flera organ hade blivit allvarligt skadade i knivattacken.
‒Något hade dessutom blivit fel under operationen, och man hade pumpat in blod i hans enda fungerande lunga. De frågade om vi ville anmäla det, men det var inte sjukvården som tog livet av Fredrik. Det var killen med kniven, säger Gunnar Runesjö.
De följande dagarna förvandlades Ugglans park till en minnesplats. Sörjande Strängnäsbor lämnade blommor, ljus och kort på platsen där Fredrik Åhs överfölls. Kommunen flaggade på halv stång.
Pär Eriksson jobbade som polis på länskriminalen, och minns mycket väl de känslor som mordet väckte i staden.
‒Det som hände tog hårt på Strängnäsborna. Många reagerade väldigt kraftigt. Men kommunen, polisen och kyrkan hade en krishanteringsgrupp som gjorde ett jättebra jobb med att ta hand om människor, säger han.
Eftersom det var fullt av folk i närheten vid mordtillfället var det många som ville prata eller sökte annat stöd, antingen hos krisgruppen eller på andra sätt. Veckan efter mordet arrangerade Brottsofferjouren en demonstration mot våldet, och 2 000 personer tågade från Kulturskolan till Ugglans park under parollen "Nej till våldet!".
Trots att det fanns flera vittnen till händelsen, ville inte 21-åringen erkänna att han knivhuggit Fredrik Åhs med flit. Under rättegången nekade han till mord, men erkände vållande till annans död. Strengnäs Tidning var med på åhörarplats och återberättade vad han sa:
‒Allt gick så fort. Kan inte förklara det här med annat än att han måste ha hoppat mot mig när jag höll kniven efter min sida. Något hugg utdelade jag aldrig. Däremot måste jag ha varit rädd eftersom jag plockade fram kniven. Han, Fredrik, verkade aggressiv.
Men flera vittnen berättade att det inte stämde, utan att Fredrik Åhs hade stått stilla när hugget utdelades. Tingsrätten i Eskilstuna kom till slut fram till att 21-åringen gjort sig skyldig till mord och dömde honom till elva års fängelse. Han dömdes också för försök till grov misshandel av vittnet som stoppade honom i Ugglans park, och för misshandel av två män i ett trapphus i Stallarholmen under nyårsafton samma år.
21-åringen överklagade domen till Svea hovrätt. Försvarsadvokaten ville att mordrubriceringen skulle ändras till dråp, medan åklagaren yrkade på livstid. Men hovrätten kom fram till samma sak som tingsrätten, elva års fängelse för mord.
För Fredrik Åhs familj blev tillvaron sig aldrig lik. Hans föräldrar hanterade sorgen olika och valde att separera efter en tid.
‒Vi tänkte att vi skulle hålla ihop, men det här förstörde oss psykiskt. Såna här händelser förstör hela familjer, säger Gunnar Runesjö.
Än i dag finns Fredrik Åhs ständigt närvarande hos honom, i form av minnesbilder.
‒Man glömmer aldrig sina barn. Varje dag är det något som får mig att tänka på honom, säger han.
Enligt Pär Eriksson är mordet på Fredrik Åhs ett av de grövsta våldsbrotten som skett i anslutning till krogmiljö, både i Eskilstuna och Strängnäs.
‒Att gärningsmannen går därifrån för att hämta ett vapen som han kommer tillbaka med, det är tack och lov inte så vanligt. I en stökig krogmiljö brukar våldet ske i stundens ingivelse, berättar han.
Hans uppfattning är att nattlivet i Strängnäs är lugnare i dag än det var för 17 år sedan.
‒Det fanns flera krogar vid Ugglans park och Gyllenhjelmstorget, det gjorde att det blev lite stimmigt i centrum på nätterna. I dag är det en annan miljö, det är nog lite tryggare nu men nu har vi de yngre förmågorna som skrämmer folk i stället. De kommer inte in på krogen än på många år, säger han.
Han syftar på de problem med smällare som Strengnäs Tidning tidigare skrivit om.
‒Är det mer eller mindre stökigt i dag? Jag har bott i Strängnäs i en stor del av mitt liv. Jag tycker att det är bra, men det är klart att samhället förändras. Jag vill inte gå ut på kvällen för jag vill inte möta de där små busungarna. Många känner nog en rädsla för dem. Det är något som hela samhället måste jobba på, inte bara polisen utan även föräldrar och myndigheter, säger Pär Eriksson.