Den 27-årige gärningsmannen tog reda på allt om Marcus Johanssons rutiner. Han packade ner ett avsågat kulgevär, några patroner och en flaska whisky i en väska.
Tidigt på morgonen onsdagen den 14 februari 2007 tog han sitt bagage och klev på tåget på centralen i Stockholm. Han visste att den 33-årige psykologen brukade ta just det tåget när han åkte till Nyköping och sitt jobb på lasarettet. Det var Alla hjärtans dag och 27-åringen fick ännu en påminnelse om sitt kraschade förhållande. Hans före detta flickvän hade lämnat honom för Marcus Johansson och 27-åringens svartsjuka hade växt till ett avgrundshat.
Han hade kartlagt rivalens liv men kunde förstås inte vara helt säker på att han skulle ta tåget som vanligt den här februarimorgonen. Under rättegången i Nyköpings tingsrätt sa 27-åringen att det blev en chock när han såg Marcus Johansson gå på tåget.
– Nu har jag allt för att kunna döda honom tänkte jag, sa 27-åringen.
På perrongen i Nyköping sprang han ikapp sitt offer och fällde honom med en kula i ryggen. Den liggande Marcus Johansson skrek "NEJ" innan 27-åringen avlossade det dödande skottet.
En kvart efter mordet gick mördaren in på Nyköpings lasarett och berättade vad han gjort. Där greps han av polis. Tre och en halv månad senare hölls rättegång i Nyköpings tingsrätt. Då hade flera psykiatriker bedömt att mannen led av en allvarlig psykisk störning.
Med advokat Staffan Fjellström vid sin sida berättade 27-åringen utan större känslouttryck hur han gått tillväga för att släcka Marcus Johanssons liv. Han sa att han inte känt någon ånger efter dödsskjutningen.
– Jag tyckte att jag hade gjort rätt.
Psykiatrikern Ulf Åsgård, en av Sveriges ledande experter på gärningsmannaprofiler, sa tidigt att mordplatsen inte valts av en slump. Mordet skulle inte ske obemärkt.
– Gärningsmannen ville visa förakt för offret och valde en offentlig plats, säger Åsgård.
I domen beskrivs hur den 33-årige psykologen berövats livet "under starkt förnedrande former" och skriver att dådet liknade en publik avrättning.
Den 15 juni döms den då 28-årige mannen till sluten rättspsykiatrisk vård för mord. Strax före jul år 2010 flyttas han från rättspsykiatriska kliniken i Säter till Ulleråker i Uppsala. Efter några månader rapporterar chefsöverläkaren att han anpassat sig väl till avdelningens rutiner, "han lagar mat och spelar badminton".
Han har frigång inom sjukhusområdet och en gång i veckan åker han till Uppsala tillsammans med personal. Drygt ett år senare har han skaffat en egen lägenhet och får nattpermissioner varje vecka. Utslussningen fortsätter med utökade permissioner och mer frihet. I mars 2013 skrivs mannen ut från avdelningen. Slutenvården byts mot öppenvård.
Åklagaren tycker att det är för tidigt. Han påpekar att mannen fortfarande har en allvarlig psykisk störning och behöver medicinera "för att hålla orealistiska tankar borta. "Dessutom kvarstår en risk för återfall i allvarlig brottslighet", skriver åklagaren.
Perrongmördaren börjar plugga och bor i studentkorridor. Framöver vill han helst gå socionomprogrammet. Han umgås med sin familj, vänner och en kontaktperson. Han träffar psykolog och har regelbunden kontakt med rättspsykiatriska öppenvården.
I januari 2015 slutar han ta sin medicin. Han mår bra i ett drygt halvår men i juli samma år kommer han till psykiatrin tillsammans med sin far. Han lägger in sig frivilligt, får ny medicin och skrivs ut igen i augusti. "Förhoppningsvis har han fått mer insikt i sin sjukdom och i att läkemedelsbehandling är nödvändig livet ut", skriver chefsöverläkaren. Han tycker att samarbetet fungerar bra och mannen hör av sig själv när han mår sämre.
I mitten av maj 2016 börjar mannen en ettårig industriutbildning. Chefsöverläkaren föreslår fortsatt rättspsykiatrisk vård och den dömde mannen har inget att invända. I slutet av april i år gör förvaltningsrätten i Uppsala åter gjort en särskild utskrivningsprövning. Den rättspsykiatriska vården fortsätter. Mannens tillstånd är inte stabilt över en längre tid och han är stresskänslig. Förvaltningsrätten skriver i domen att det finns risk för att han begår nya brott om vården upphör.
Mördaren dömdes av Nyköpings tingsrätt att betala skadestånd till Marcus Johanssons efterlevande, pengar som brottsoffermyndigheten har lagt ut. Han har hittills betalat tillbaka 105 000 kronor, nästan hälften av beloppet.
Två SN-journalister var först framme vid Marcus Johanssons döda kropp. De bodde i Stockholm och brukade resa med samma morgontåg. Mia Sahl kände genast igen psykologen som hon intervjuat drygt tre månader tidigare. Hon ringde 112 och kollegan ringde redaktionen. De hanterade chocken genom sitt yrkesfilter.
– Jag blev förhörd i polisbilen men började ställa motfrågor. Jobbet blev på sätt och vis min räddning. Det var skönt att få jobba. Jag hade gjort en lång intervju med Marcus inför Alla helgona, vi hade ett djupt samtal om själen. Nu låg han död på perrongen.
Marcus Johansson ligger begravd på kyrkogården i Tjureda i Småland.