Instrumenten må vara tunga, men för de nio ungdomarna väger kunskapen att få dem att frambringa skön musik tyngre. Och själva musikaliteten är en gåva som är lätt att bära med sig genom livet.
Efter ungefär ett decennium i Eskilstuna musikskola, med tusentals timmar av övande och konserterande i ryggen, har det här gänget hunnit bli både duktiga musiker och skaffat sig insikter i vad musicerande innebär.
Under sista året i gymnasiet och musikskolan börjar en del av dem också fundera på hur framtiden ska se ut.
Vi träffar dem alla i en av salarna i Eskilstuna musikskola i Stålforsskolan. Nio begåvade och ambitiösa ungdomar och deras instrument.
Det är Moa Andersson som spelar trombon och funderar på att vidareutbilda sig, Sofia Bellgran som spelar Rachmaninov på pianot, trots att hon har små händer, och cellisten Ellen Eriksson, som äntligen har fått körkort och kan skjutsa cellon till och från lektioner och repetitioner själv.
Magdalena Granroth Johansson spelar trombon och ska försöka fortsätta utbilda sig inom musik. Hon gillar att spela filmmusik, som "Star wars".
Andrea Mataja spelar piano.
- Jag älskar klassisk musik. Favoriterna är Chopin och Franz Liszt.
Tyrone Mfizi spelar ett instrument som drar blickarna till sig. Själv föll han pladask när han såg en bastuba första gången.
- Jag gick i trean då, och var stor för min ålder, så jag behövde något stort. Jag såg instrumentet och tänkte direkt: Det ska jag spela.
William Petrik spelar elbas sedan fem år. Han gillar att spela metal.
Jasmine Saamel är sångare och har inget emot att fronta ett band och sjunga pop och rock. Hennes tvillingsyster Madeleine Saamel är också musiker och stipendiat. Hon spelar fiol.
- Jag har spelat i elva år, jag gick i stråkklass när jag var liten, säger Madeleine Saamel, som helst spelar folkmusik och har långt gångna planer på att söka till en musikfolkhögskola i Dalarna.
Stipendierna delas ut vid en ceremoni under musikskolans konsert den 12 december i Stålforsskolans aula.