Det lÀt i gÄr som om det var ett större problem att nya regler om öppen redovisning av gÄvor till partier nog inte gÄr att införa sÄ snabbt att de Àr i kraft vid kommun- och landstingsvalen 2014. Det ligger en del i detta. Partier Àr inte centraliserade bolagskonstruktioner som toppstyrs uppifrÄn och nedÄt. SÄvÀl nyhetsrapporteringens partiledarfixering som uppblÄstheten hos en del centrala kampanj- och strategimakare kan visserligen ge intrycket att det bara finns partier i en liten cirkel runt TV-huset och riksdagen. Men i verkligheten Àr riksdagspartierna uppbyggda av hundratals eller tusentals lokalföreningar, kretsar, distrikt och sidoorganisationer.
Ett regelverk med detaljerade och strÀnga redovisningskrav pÄ alla dessa föreningar, som dessutom pÄ nÄgot sÀtt ska ansvara för alla personvalskampanjer som organiseras mer eller mindre informellt, Àr inte lÀtt att fÄ att fungera med nÄgra fÄ mÄnaders varsel, Àven om det oftast blir nollor som ska fyllas i pÄ blanketter. GrÀnsen för att bidragsgivars namn och belopp ska redovisas Àr tÀnkt att bli 22500 kronor.
SjĂ€lva huvudregeln Ă€r det dock inte sĂ„ mycket att sĂ€ga om. Ăppenhet och offentlighet Ă€r ett beprövat sĂ€tt att motverka dunkla saker och dessutom förebygga mytbildning.
En lÄngt mer befogad kritik bör vara att det blir ett regelverk för sila Àven en del mygg men lÄta mÄnga storvuxna kameler passera utan att uppmÀrksammas. Erfarenheten frÄn USA:s reglering av kandidat- och partibidrag Àr att den visserligen ökat allmÀnhetens insyn i intressegruppers och rika personers politiska bidrag, men att följden ocksÄ blivit att mycket större belopp slussas till sÀrintressen och skenbart fristÄende propagandainstitutioner.
Det blir ju nÀstan lite löjligt om en privatpersons eller en organisations bidrag pÄ 25000 kronor till en personvalskampanj eller en föreningskassa ska specificeras, nÀr det samtidigt gÄr att ge inte bara 250000 kronor, utan bÄde 2,5 och 25 miljoner kronor till politiserande kampanjorganisationer, utan redovisningskrav.
Risken för ekonomiska pĂ„tryckningar har med Ă„ren tilltagit. Men att faran frĂ€mst Ă€r enkla bidrag till partiföreningar kan bara inte stĂ€mma. Det verkliga pĂ„tryckningsmedlet kan vara att organisera en kampanjorganisation riktad mot ett parti, eller för att motarbeta en politiker man vill bli av med i personvalskampanj â och att göra detta i en dunkel organisation utan bokföring, offentliga uppgifter om ekonomin eller ens öppet framtrĂ€dande styrelse. I PR-konsulternas tidevarv Ă€r det inte utan risk att de verkliga pengarna och uppdragsgivarna kan vara helt oredovisade dĂ„ det handlar om att manipulera nyhetsförmedlingen eller utsĂ€tta partier eller andra makthavare för pĂ„tryckningar.
Dessutom Àr det ensidigt och ganska naivt att enbart partiers ekonomi ses som en tÀnkbar vÀg för otillbörlig inverkan. En riksdagsman har i realiteten bara en brÄkdel av den möjlighet att avgöra ett kontroversiellt och ekonomiskt betydelsefullt Àrende som mycket ofta utövas av olika domare i högre instans och av generaldirektörer i en del enrÄdighetsverk. Korruptionsrisk finns dÀr makt Àr koncentrerad och utövas av en eller ett fÄtal personer utan andras medverkan. Ju mer av skönsmÀssiga vÀrderings- och intresseavvÀgningar som hamnar i domstolar, ju mer ökar behovet att förebygga att det juridiska systemet utsÀtts för otillbörlig ekonomisk pÄverkan.