Det förklarar Peder Björling, specialistläkare i psykiatri, på frågan om varför någon tar sitt liv. Han slår därmed hål på några vanliga myter om självmord, som innebär att den som genomför handlingen har rationella tankar om livets värde eller att alla som försöker ta sitt liv måste vara psykiskt sjuka.
– Det vanligaste är att man har en psykisk ohälsa som startar och blir allt sämre och att man har en depression. Kriser i livet kan ofta vara en startpunkt, säger Peder Björling.
I sitt jobb möter han ofta personer som tänkt på eller försökt att ta sitt liv.
Alla har kriser, förklarar han vidare, men alla har inte samma resurser att gå igenom dem.
– Det kan handla om hur bra man är på att trösta sig själv och på att be om hjälp så att man inte fastnar i att försöka lösa problem på samma sätt hela tiden, till exempel med alkohol.
Alla kan få en depression, men vissa har en högre sårbarhet, bland annat på grund av genetiska faktorer, förtydligar han.
En annan vanlig myt är att självmord mest gäller i vissa grupper i samhället. Men sanningen är att det kan hända i alla grupper, bland olika åldrar. Däremot är vissa grupper särskilt utsatta, bland annat grupper som HBTQ och ensamkommande flyktingbarn.
– Missbruk är också en jättestor riskfaktor, säger Peder Björling.
Vården kan inte som enda aktör försöka förebygga självmord och minska självmordtalen, menar han. Däremot tror han att vården behöver använda den kunskap som finns bättre.
– En viktig del i suicidprevention på individnivå handlar om att få hopp. Att förmedla att det finns någon som tänker på en och känner hopp för en. Att man inte släpps. Det har en skyddande effekt att fånga upp patienter efter utskrivning, så att det får mindre av det läskiga glappet till nästa möte med någon som kan och vill hjälpa en. Men många avdelningar har inte rutiner för att fånga upp patienter som skrivs ut och får vänta på en kallelse någonstans.
Skolan och arbetsplatserna har också en viktig roll i det förebyggande arbetet att i ett tidigt skede upptäcka om någon mår dåligt, tror Peder Björling.
– Suicid berör alla områden i livet. Det kan handla om hur man har det på jobbet till exempel. I skolan behövs fler psykologer. Det handlar om närvaro.
Mer förståelse och ökad medvetenhet behövs generellt men Peder Björling upplever att intresset för suicid i dag är mycket större än när han började jobba för femton år sedan.
– Det pratas mer i samhället i dag och det har dykt upp fler bra organisationer. Förändring tar tid men jag känner mig hoppfull för framtiden. Det finns en annan attityd i dag också bland många läkare, ett annat intresse att hitta och fånga upp de som mår dåligt.
– Det behövs en ökad medvetenhet och en fortsatt kulturförändring kring suicidalitet. Vi måste våga se varandra, våga fråga, visa att vi pallar för att prata om det och att vi lyssnar och förstår.