Målet har aldrig varit att brotta sig fram och börja stjäla marknadsandelar, eller ens att brygga för att bli kommersiellt gångbara.
‒Det är väl egentligen det som de flesta som brygger har som dröm, säger Johan Zetterlund som tillsammans med Sebastian Sund bryggt öl under ordnade former i tre år. Men det gäller inte oss.
‒Jag tror att det skulle vara förödande för arbetsglädjen, säger Sebastian.
Dessutom har de båda ett civilt arbete att ta hänsyn till, en har till och med både fru och barn:
‒Vi gör det här på hobbybasis och det passar oss bra.
Sebastian förklarar att det förmodligen skulle vara stor skillnad om man hade ett åtagande som man var tvungen att uppfylla.
‒Det känns mycket bättre att låta lusten avgöra.
Inte heller är man inne på linjen att sätta de personliga landvinningarna på pränt och ge sig i kast med att skriva en bok som revolutionerar allt man vet i dag.
‒Det finns redan i dag för många böcker i ämnet, säger Johan.
Vad man däremot är inriktade på är att hitta fram till det där bryggandet som ger ett riktigt gott öl. På detta område finns hur mycket som helst att testa, skruva lite grand på, och testa igen.
Är ni alltid överens om vilka vägar man ska pröva?
‒Nej, det kan man väl inte säga, kommer det omedelbara svaret från Sebastian. Men vi löser det på så sätt att vi har huvudansvaret varannan gång.
Just i dag är det Sebastian som börjar med att mala malten och häller upp i kokkaret, blandar och fyller på med vatten, kontrollerar att värmen stämmer med de angivna 67 graderna som ska vara i 60 minuter, sedan höjs temperaturen till 78 grader i tio minuter.
Från allra första början så kokade man hemma hos antingen Johan eller Sebastian och på en utrustning som kanske egentligen inte var avsedd för ändamålet. I dag har man utrustning som underlättar och som tillåter att man kokar 30 liter på en och samma gång Och med en viss stolthet berättar de båda bryggarna att man helst gynnar lokala leverantörer av utrustning.
‒Det blir inte bra om alla bara sätter sig ned och beställer det som är billigast från nätet, slår Sebastian fast med ett visst eftertryck.
Barn av sin tid är med andra ord inga honnörsord på Fristadens nanobryggeri. Visserligen är Sebastian 31 och Johan 34, men de skulle lika gärna kunna vara tjugo-trettio år äldre.
På väggarna i bryggeriet hänger en affisch som följde med Bob Dylans dubbelalbum "Live at Budokan" och en affisch på Status Quo.
På den hypermoderna ministereon hörs under kvällen nästan bara musik som den lät under 1960-talet - Doobie Brothers, Joni Mitchell, Cat Stevens och nämnde Bob Dylan.- och båda får ett lätt drag av drömskt tonläge när man får tala om musiken så som den slog ut i full blom ungefär vid tidpunkten för Woodstock.
‒Riktig musik.
På frågan var de befinner sig om tio, femton år så skrattar Johans lite:
‒Vi kanske är tillbaka i garaget hemma hos mig. På sätt och vis är det kanske bekvämare att vara hemmavid. Vi flyttade till den här lokalen för att slippa stå hemma och slabba, men även om det är en del dofter som brukar uppstå så har förstås bryggning hemmavid sina klara fördelar, I stället för att tvingas rycka ut och cykla till lokalen när man tror att man glömt någon liten detalj så går man ut till garaget.
Förhoppningsvis har man fortfarande en liten kundkrets och om de högre makternas är välvilligt inställda så är man fortfarande välkommen till Eskilstuna ölkultur med några nya, oprövade sorters öl.
Nu närmast ser man fram emot att medverka på en av Ölkulturs onsdagsarrangemang som kallas Lill-Lördag under oktober.
Nanobryggeriet är just nu i full färd med att skapa det där ölet som förhoppningsvis slår alla med häpnad. Det är målet även om visionerna fått sig en liten törn:
‒Det fullkomliga ölet kommer aldrig att bryggas, inte ens av oss, slutar Sebastian. Men vägen dit är jäkligt spännande, lite som Atlantis.
Det närmaste perfekt man nått så här långt var en sort som fick namnet Mälarstarken 2015.
‒Det var det första egna ölet som vi kände wow för, men nu efter några år av bryggkalibrering så tänker man att den inte var så perfekt ändå. Så mycket av bryggandet går givetvis ut på att hitta samma wow-känsla igen fast med de erfarenheter och förutsättningar vi har i dag.