I en färgglad liten skrift diskuterar ett antal socialdemokrater vad en ny skolpolitik kan innebära. Nästan alla verkar överens om att S inte har tagit skolan på det allvar den förtjänar. Flera av dem ser i det orsaken till valförlusten 2006. Och de allra flesta skribenter är också överens om att skolminister Jan Björklunds (FP) retorik och åtgärdsprogram är både bakåtsträvande och orättvisa.
Att riva plåstret, heter boken i vilken Anna Amnéus intervjuar 13 personer med olika slags anknytning till skolan. Slagkraftige statsvetaren Stigbjörn Ljungren samsas med mindre slagkraftiga Louise Fernstedt på SKL. Robert Noords utvärderingsvänliga idéer ställs mot SSU-ordförande Jytte Gutelands entoniga fokus på elevinflytande. Strängnäspolitikern Lotta Grönblad bidrar med tankar om en skola som speglar utvecklingen i samhället.
Det är lite oklart hur titelmetaforen ska tolkas. Kanske att omdaningen av skolpolitiken är smärtsam men kortvarig. Men helt klart fyller boken en funktion. Det socialdemokratiska dokument som rådslaget om skolan resulterade i ger nämligen inte särskilt mycket handfast att presentera i nästa välrörelse.
I dokumentet kompletteras några konkreta ställningstaganden med en uppsjö av mer eller mindre kreativa förslag. Till det konkreta hör att Socialdemokraterna inte ämnar förstatliga skolan igen. De vill förbjuda friskolor att dela ut vinst till sina ägare. Och de ger med några ömt formulerade förbehåll i princip upp kampen om betyg.
Till ett av de mer pikanta inslagen i rådslagsdokumentet hör ett förslag om att för lärare som inser att de inte passar som lärare, skapa trygga förutsättningar att skola om sig. Vad det betyder är oklart – ska skolan betala ett avgångsvederlag till speciellt dåliga lärare?
I övrigt varvas påståenden om att staten inte ska detaljstyra, med just förslag på detaljstyrning.
Skolministern har snart förbrukat sitt krut i ordning-och-reda-debatten. Det var ett nytt retoriskt grepp, men i sanningens namn vill i princip alla lärare, elever, föräldrar och politiker att skolan ska präglas av arbetsro.
Om S vill återta initiativet måste partiet börja debattera skolfrågor från ett annat perspektiv, med andra fokus.
Socialdemokraternas Stockholmsprofil Mikael Damberg pekar i plåsterboken på tendenserna mot att barn och ungdomar i dag förväntas välja inriktning allt tidigare. Det handlar om en större åtskillnad mellan gymnasieskolans teoretiska och yrkesinriktade program. Om möjligheterna att läsa på komvux senare. Men också om att språkvalet i sexan kan påverka chanserna att komma in på läkarutbildningar.
Där finns fortfarande en reell skillnad mellan regeringen och Socialdemokraterna.