Den gånga helgen var jag på middag med vänner som hängt med sedan tonåren. Det flöt upp tv-serieminnen från förr. Och då snackar vi väldigt förr - 1980-talet.
Egentligen är det ju konstigt att jag ens såg något på tv på den tiden. Dels för att jag var ung och sällan hängde i tv-soffan och dels för att det helt enkelt inte fanns så mycket tv att titta på. Varken när det gällde innehåll eller infrastruktur. Det var två kanaler och bara en tv-apparat i varje hem som gällde och en tablå fylld med heliga nyhetsprogram.
Vissa serier skulle alla bara se. Som svenska eposet "Hedebyborna" som byggde på Sven Delblancs romaner och amerikanska "Dallas". Men den serie jag minns bäst är nog "Maktkamp på Falcon Crest".
När jag nu kollar runt lite på olika "Falcon Crest"-klipp på Youtube, framstår serien som otroligt händelserik, konstig och full av härligt knäppa karaktärer.
[youtube id="EvR0wPgj1t4"]
Huvudpersonen Angela Channing (spelad av Jane Wyman, som en gång varit gift med dåvarande president Ronald Reagan) är en intrigant och mäktig matriark och ägare av ett vinimperium i Kalifornien. Hon har två hunsade och läskigt dysfunktionella döttrar, Emma och Julia. Ett barnbarn, hunken Lance, är hennes påläggskalv, men han gifter sig med den färgstarka Melissa - dotter till en konkurrent. I hushållet finns också betjänten Chao Li - den mest mysko karaktären av alla.
I det andra lägret finns den trista "normala" familjen Gioberti: Chase, brorson till Angela, hans fru Maggie och deras barn Cole och Vicky. Senare dyker också en son till Angela upp. Han heter Richard Channing och gör livet surt för alla.
Jag och mina kompisar följde "Falcon Crest" slaviskt genom många säsonger, envist hävdande att vi ironitittade. Men nu fattar jag ju att vi älskade serien på riktigt. "Maktkamp på Falcon Crest" var både roligare och friskare än sina 80-talskonkurrenter "Dallas" och "Dynastin" som också handlade om mäktiga familjer, arv och fiendskap.