När ska JAG bli vuxen?

Det är lustigt. Jag 27 år (med all "jag närmar mig 30-ångest" som det innebär) men fortfarande tror folk att jag inte är äldre än 17-20 år och jag får vissa gånger visa legitimation när det är 18-årsgräns. När ska jag bli vuxen?!

Hade åldern bara varit en siffra hade jag förmodligen inte brytt mig, men om folk drar av 10 år på ens ålder innebär det oftast att de också drar av minst tio år på ens vett, förstånd och kunskap. Man blir helt enkelt betraktad som en naiv 17-åring. Och det är väl allmänt känt att vuxna människor inte anser att en 17-åring förstår något eller har något att säga (ja, jag minns hur det var).

Jag förstår om det kan vara svårt att avgöra folks ålder och att man måste fråga om legitimation när man jobbar på en restaurang. Men ser jag verkligen tio år yngre ut!?

Och framför allt: vad ger folk utanför krogen rätten att fråga mig hur gammal jag är, eller än värre, anta att jag är minst åtta år yngre?

Då och då får man höra frågor som "Vilket gymnasium går du på?", av folk man inte ens känner. Men det mest bisarra var nog en dam som stod framför mig i kön på Systembolaget. Jag hade aldrig sett kvinnan tidigare, men helt plötsligt började hon peka på en skylt: "Var beredd att visa leg om du ser ung ut".

Hon log menande och jag sa något i stil med att det var ett tag sen jag passerade den gränsen men att jag skulle visa leg (jag visar alltid leg eftersom jag vet att det inte är någon idé att försöka betala utan).

Men jag kände en rejäl irritation bubbla upp inom mig. Vad gav henne rätten att påtala min ålder!? (HON OCKSÅ!) Det lustiga var att hon själv hade en dotter som alltid fick visa leg, trots att hon var flera år äldre än mig...

Visst kan det finnas fördelar med att folk tror att man är yngre också. Till exempel smälter man bättre in bland 17-åringarna i dansklassen.
Men jag börjar faktiskt ta det som en förolämpning just för att folk inte tror att man inte bara är ung, utan också totalt oförstående.
Njuter folk av att förnedra mig!?

Jag har flera kompisar som har det likadant. En kompis får ganska ofta frågan "Ungdom eller skolungdom?" på tåget. Vuxen-biljetten finns liksom inte ens med som ett alternativ.

Min undran är bara: Om varken jag, eller 5-10 kompisar ser ut som 27 hur ser då en 27-åring ut? Och hur ska man se ut för att kvalificera sig över 20-sträcket? Ska man köra hårdare med sminket så man får en mera sliten look eller blondera sönder håret och sola solarium tills huden blir som ett russin?

Nej tack, jag är inte sugen. Jag ser trots allt hellre tio år yngre ut än tio år äldre, men det skulle inte skada om folk började behandla mig som en vuxen människa!

"Oj, är du SÅ gammal? Men du SER verkligen inte så gammal ut. Du får ta det som en komplimang!" Komplimang? Suck! Kan inte folk bara hålla tyst!? Jag är så evinnerligt trött på att höra de där orden. Gång på gång på gång

Nästa gång funderar jag på att säga: "Hur gammal är du då? 60? Jasså, bara 39? OJ! Men du såg faktiskt MYCKET äldre ut!" Ja, för att för mig är det nästan en lika stor förolämpning att få höra det motsatta.

Men som sagt, jag ser väl hellre tio år yngre ut än tio år äldre. Men för Guds skull, sluta tjata om min ålder och sluta behandla mig som ett barn!