Sommarlovet har börjat och är oääändligt långt. Visst kändes det så när skolan slutade och hela sommaren låg framför en? Nu sitter jag och tittar ut genom fönstret och önskar att mitt sommarlov också hade börjat den här veckan – vill liksom vara ute hela tiden. Åtta veckors semester tycker jag är precis lagom. Finns det något politiskt parti som har det i sitt program?
Precis när man då inser att sommaren har börjat så är det midsommar – mitten på sommaren alltså? Hur gick detta till? Plötslig minnesförlust på några veckor eller någon som skruvat upp hastigheten på dygnen? Går inte att förklara…
Den här veckan gäller det alltså att sätta in högsta njutarväxeln för att inte missa det starkaste nattljuset. Så om jag är trött när midsommaraftonen kommer finns det en förklaring – då har jag suttit på altanen hela nätterna, lyssnat på näktergalen och doftat på alla blommorna likt Ferdinand, fast under min egen ek. Det kanske blir mysigt om inte myggen äter upp mig…
Jag vet i alla fall en sak som jag INTE kommer att göra på själva midsommaraftonen. Det är att hurtigt räcka upp handen och med ett leende säga: "Visst, jag kan sova i tältet i år så att alla får rum. Inga problem…"
Jag gjorde nämligen det förra året och på morgonen efter mindes jag varför det var så många år sedan sist i tält – man somnar snabbt men vaknar alldeles för tidigt av kvittrande fåglar som gör sitt bästa för att överrösta varandra. De minsta barnen har också vaknat av dem och undrar vilka vuxna som sover i tältet. Där inne är det varmt, (läs bastu) fuktigt, kissnödigt och törstigt – allt på en gång och dragkedjehelvetet har fastnat så man inte kommer ut samtidigt som huvudet också talar om att det saknas vätska… Att somna klockan tre och vakna tre timmar senare gör ingen glad. Midsommarlöftet får alltså bli: inte tält, dricka mycket vatten och somna senast klocka två så kanske barnen inte är hungriga förrän åtta – om vi har tur!