Sofia Karlsson
Kolhusteatern, Hälleforsnäs
Självklart borde fler följa hennes exempel och uppträda på Kolhuset. Faktum är att alla borde göra det. Vare sig det handlar om sång och musik eller om teater är rummet helt perfekt.
Samma omdöme gäller även Sofia Karlsson, som kvällen till ära hade med sig sin fullskaliga orkester med både Henrik Cederblom på gitarr, Gideon Andersson på bouzouki, gitarr och mandolin, och skönsjungande Sofie Livebrant.
Det finns en nerv och en närvaro i nästan allt som Sofia och hennes band företar sig – vare sig det handlar om en folkligt orienterad utflykt eller mer stämningsmättade ballader. Och en glädje att få stå på en scen och möta en publik på över trehundra personer i en gammal kulturbyggnad som trotsar all beskrivning i ett lika gammalt brukssamhälle.
Den här kvällen framförde hon både Cornelis, Dan Andersson och egna sånger.
Allt mellan Visa från Kåkbrinken till Omkring tiggarn från Luossa.
Sofia och Sofie sjöng ett par fantastiskt vackra sånger alldeles allena, och killarna kontrade med att spela ett par irländska folksånger solo.
Det finns bara en enda sak att invända emot och det är att Sofia stundtals lutar sig så långt bak att hon blir aningen ledlös. Det är skönt att hon är så avslappnad att hon går in på en scen iförd bara en sober och stilig långklänning och barfota, och det är gott att se att hon kan följa sin impuls när hon inser att hon är aningen lite för lättklädd för vädret och med en snabb ursäkt mellan två sånger avbryter allt och går ut i logen och bylsar på sig både halsduk och kappa.
Hon får ingen riktig ordning på en del av mellansnacken, och det gör inte så mycket heller. Men om man tar en paus, så tar man en kort paus så man i bästa fall hinner besöka faciliteterna och stjälpa i sig en kopp te. Inte försvinna i väg drygt en halvtimme.