Självklart fanns en ursäkt. Vädret var horribelt dåligt och med isande vindar och regn förstår jag att folk ogärna betalar inträde för att få frysa rejält. Men det är inte som att åskådare rusat till Tunavallen under varma sommardagar heller.
Visst, United är en ganska nybildad klubb så traditioner och folk som stöttat laget sen långt tillbaka finns inte.
Men United kan i alla fall inte klaga på det utrymme laget får i lokalmedia. Vi skriver mycket vecka efter vecka och jag undrade varför när jag och kollega Strandberg kom till arenan kvarten före avspark och såg en enda människa på läktaren.
Fast 47 åskådare. Det räcker väl med spelarnas närmaste släkt och ett par kompisar vardera för att nå över 50-strecket?
Grundproblemet är förstås fotbollsunderhållningen. Spelet är helt enkelt för dåligt och därför vill få se det. Man måste kunna begära att passningar på två–tre meter ska gå till rätt adress. United missade ett otal sådana utan press från motståndare.
Sen bara för att ta ett märkligt exempel. United får gärna skippa sin egen regel om att bara kasta inkast framåt längs linjen. Det verkar faktiskt vara en regel. Jag reagerade på det förra säsongen och likadant i år.
Hela tiden matas inkast till tokmarkerade spelare lite längre fram vid sidlinjen. Även om lagkompisar bakom eller i mitten av planen är helt fria. De skulle kunna bygga upp ett anfall. Spelaren vid linjen får i bästa fall ett nytt inkast med sig samtidigt som publiken gäspar.
Förresten, det enda som var uppvärmt på Tunavallen i lördags var nog spelarnas axlar. Inkaströrelsen övades nämligen gång efter gång på grund av alla snedsparkar över sidlinjerna.
Nåväl, det blev seger och United har fortfarande chansen att hänga kvar i Söderettan.
Hur många i Eskilstuna jublar om de lyckas?