Kommen till sjätte dagen i min självpåtagna nätsvält. Hur mår jag? Har jag hungerkänslor? Ser jag fram emot att äntligen få checka av mejllådan och med ett febrigt pekfinger scrolla mig igenom alla de facebook-uppdateringar jag missat? Saknar jag att wordfeuda mig till sömns?
Nix pix. Börjar snarare misstänka att jag har en dragning åt det världsfrånvända. Är detta överhuvudtaget kompatibelt med att vara en ansvarstagande vuxen? Att emellanåt stänga av bruset och larmet, alltså? Eller har man någon sorts plikt att låta intrycken skölja över en från arla till särla?
Ja, som ni märker har man som analog en del tid över till funderingar.
Därutöver har jag snart plöjt mig igenom en bok om Zimbabwe som jag lånat om hur många gånger som helst sedan i höstas utan att komma till punkt. Samt upptäckt den alldeles förtjusande brittiska TV-serien "Sherlock". Tyvärr kan jag än så länge inte kolla in missade avsnitt på svt.play. Men det kommer andra tider!
Kanske det gamla Bayeux-broderiet, införskaffat 2006, åker fram innan veckan är slut. Eller varför inte den halvstickade fiskartröjan från tågluffen på Irland 1982?