– Aaaa de é-Stefan.
Tjena Stefan, detta är Mikael Barani på Eskilstuna-Kuriren. Hur är läget?
– Aaaa just ja, du skulle ringa halv tio. Det hade jag glömt bort. Jo det är okej-... eller nu glömde jag bort att det här var en intervju-... jag menar: det är jättebra, har aldrig varit bättre.
Stefan garvar högt och i bakgrunden hörs skrattet från hans sambo som kör bilen på väg mot Alvik utanför Stockholm.
Alltså, jag kan ringa tillbaka senare, ingen fara.
– Nej, det är lugnt. Vi kör. Jag börjar bara bli för gammal för de här promotiongrejerna. Det är tur att du är en av de första journalisterna som ringer i-dag, hahaha!
Gött! Vad händer annars?
– Nej jag har haft det väldigt lugnt den senaste tiden. Jag hade full kontroll över vad som hände förra året, och planerade det mesta själv. Jag spelade lite och sedan gjorde jag skivan. Det känns skönt. Och nästa år ser ungefär likadant ut. Jag har varit med och skrivit en pjäs, ska ge ut en bok och en rockigare skiva. Sedan blir det turné på det. Allt detta är resultat av att jag har kunnat planera upp mitt liv utan att behöva anpassa mig till andra.
Det låter som en skön tillvaro.
– Det är det. Det har mycket att göra med att jag inte har några skulder, barnen är vuxna och utflyttade. Jag kan liksom fokusera på mig själv nu. Jag har i alla år trott att man måste vara trevlig mot alla och göra dem till lags, men nej-... jag skiter i det där nu. Det är slut på fnaskeriet nu.
Men vad gjorde du tidigare som var så hemskt?
– Jo, jag tog väl på mig en grön klänning då och då och fnaskade runt lite.
Dubbelt skratt i bilen, och från undertecknad.
Läs hela intervjun i fredagens papperstidning