Det understryks förstås av hatten och ljuset som riktas rakt mot honom. Ögonen smalnar och ett par klädsamma rynkor uppträder där i ögonvrårna. Lars och David greppar banjo respektive bastuba och startar lite trevande med den svenska schlagerklassikern Se nu tittar lilla solen in igen. Det blir aldrig löjeväckande för en sekund, det är på fullaste allvar, och framförandet sker givetvis med det ursinnigt mest svängiga ackompanjemang som tänkas kan. Medryckande så det står härliga till.
Demian har en förkärlek för musik som kan tänkas uppstå i en brytpunkt mellan svängig folkmusik från Balkan och svensk vispop, och han skänker dem alltid en sorts nervig farlighet som är väldigt tilltalande.
Han växlar själv mellan banjo, gitarr och piano och hans bäste vän David Tallroth växlar mellan tubor, banjo, gitarr och pumpar på med bastrumma mellan varven.
Det enda som saknas är ett dragspel, en fiol på ett litet hörn och kanske en mandolin här och där. Självklart blir det en del Per Gessle under kvällen. Demians inte helt okända och relativt framgångsrika medhallänning vars Nu kommer alla känslorna (på en och samma gång) och Listen to your heart tolkas av Lars på både skiva och på scen.
I snabb följd gör Demian sedan upp med poliser, liberaler och monarkister. Han sjunger den charmigt vanvördiga Konungens skål, han tolkar Den lille liberalen och han framför Den glade polisaspiranten. Men han överraskar också och bjuder på en hel del äldre sånger som fått en delvis ny skrud. Som exempelvis balladen Molnigt i Solna, som David Tallroth blåser liv i riktigt ordentligt i slutet.
Självklart plockar han fram sånger med besvikelse och smärta också, som Helt jävla ensam och Bättre att va bög.
Sjung hej allihopa hör självklart till kvällens verkliga höjdpunkter, liksom Man får vara glad att man inte är död, som framkallade kvällens kanske ivrigaste allsång från en ovanligt laddad publik.
Det känns lite apart att stå mitt ibland en blandad publik på säg mellan 18 och 40, där i stort sett alla kan texten så pass bra att de ledigt sjunger med i texter som:
”Det är dåligt väder och dålig smak. Dåliga flickor på ett sjaskigt gammalt hak. Dåliga vanor och ett dåligt humör. Man får vara glad att man inte bara faller ner och dör”.
Samtidigt får jag känslan av att jag skulle vilja höra den här sången med Lars, David och en publik på säg några tusen kanske i pausen till finalen i Melodifestivalen i mars nästa år. Hördu Christer, kan du fixa det. Det är ju ändå dags att ruska liv i den musikfesten också.