Stenstugan har legat på sluttningen av en skogklädd bergknalle vid Bälgviken i 300 år. Det gör den inte längre.
I vintras kom skogsmaskinerna och körde sönder vägen, träden föll som plockepinn och nu ligger det gamla 1700-talstorpet ensamt på ett 44 hektars kalhygge. Det är ett av Sörmlands största hyggen.
Tall- och björkstammar ligger travade runt resterna av den sönderkörda skogsstigen upp till stugan.
Niclas Nordström betraktar virkeshögarna med ett snett leende när han promenerar förbi det k-märkta torpet och går mot sitt eget nyköpta hus nere i byn.
– Vi flyttade hit från Bagarmossen i Stockholm i juni förra året och hann precis upptäcka den här fina promenadstigen bakom huset innan avverkningen började, säger han och måttar med handen över det avhyvlade berget.
Niclas Nordström och hans familj flyttade ut på landet för att de ville bo nära naturen. Liksom många andra Bälgviksbor oroar han sig nu för vad som nu ska hända med naturen runt byn.
– Alla ämnen som lakas ur marken hamnar ju i sjön där vi tar vårt dricksvatten. Särskilt nu när träden är borta. Vi är ganska många som bor härute som tycker att kommunen borde ta ett helhetsansvar för miljön härute. Göra en total miljökonsekvensanalys av alla förändringar som sker, säger grannen Tom Arvidsson.
Att områdena runt den natursköna Sörmlandsleden och Bälgviken stod inför stora förändringar har stått klart sedan 2015.
Då köpte skogsentreprenören David Engrund den stora lantegendomen Lundby Säteri för en hemlig summa, som enligt affrstidningen ATL beräknas ha överstigit 135 miljoner kronor, genom sitt bolag Arctic Road AB.
Det Pajala-baserade företaget ägde redan 3000 hektar skog och deklarerade tidigt att man tänkte satsa på både skogsavverkning och stenbrytning när man etablerade sig i Sörmland.
I vintras fälldes träden runt stenstugan. Anläggningen av stenbrottet pågår som bäst på andra sidan sjön. När den står klar och sprängningarna börjar väntas 60 tunga lastbilar trafikera Bälgviken varje dag för att transportera bort grusmassorna från krossverket. Men det är inte trafiken som oroar Bälgviksborna i första hand, utan vattnet.
Både skogsavverkning och stenbrytning kan frigöra tungmetaller och andra skadliga ämnen. Och allt vatten som rinner genom dalen hamnar förr eller senare i sjön Lilla Bälgviken, där byborna tar sitt dricksvatten.
Sjön förser ungefär 100 hushåll och cirka 250 personer med vatten varje dag.
Både kalhygget och stenbrottet är godkända av Skogsstyrelsen och länsstyrelsen. Men ingen av dem har tagit hänsyn till dricksvattnet. För Eskilstuna kommun hade glömt bort att det fanns en dricksvattentäckt i området när de blev tillfrågade om vilka naturvärden som behövde skyddas i sammanhanget.
Det blev uppenbart när stenbrytningen godkändes av länsstyrelsen. Trots att Bälgvikssjön utgör en möjlig reservvattentäkt för Eskilstuna.
– Det fanns inget vattenskyddsområde för den vattentäkten. Då flyger den under radarn för oss, för att den inte var utmärkt som vattenskyddsområde, säger Anna Norberg som är enhetschef för miljöskyddet på kommunens miljökontor.
Det har funnits planer på att klassa Lilla Bälgviken som vattenskyddsområde. Men det har inte hunnits med av kommunala Energi och Miljö AB, säger hon.
Hade bergtäkten fått tillstånd om ni påpekat att det hämtas dricksvatten i sjön?
– Det är en hypotetisk fråga. Vi har ställt frågan (till länsstyrelsen, reds anm) i efterhand om detta förändrar läget och det svar vi fick var: 'Nej, vi ser inte att det gör det', säger Anna Norberg.
Men det har aldrig prövats?
– Nej.
Bälgvikenborna har anlitat egna experter från Stockholms universitet, som delar deras oro för vattenkvaliteten. De ser bland annat en risk för utsläpp av ammoniumnitrat efter sprängningarna i berget. Något som kan leda till försurning eller övergödning om ämnena når vattnet, säger Per Sund som är docent vid Stockholms universitet:
– Försiktighetsprincipen bör alltid råda och det är märkligt att inte den kommun som finns närmast förstår det eftersom det här handlar om dricksvatten.
Tom Arvidsson:
– Vi skulle vilja att någon tog ett helhetsansvar och gjorde en fullständig miljökonsekvensanalys av det som nu sker runt sjön. Vi är inte ute efter någons huvud på ett fat och skogen kan vi ju inte göra något åt. Avverkningen är ju redan genomförd.
Han och några av de andra byborna har bett kommunen att begära en omprövning av tillståndet att starta stenbrott. Som privatperson går det inte att överklaga länsstyrelsens tillstånd. Det kan bara kommunen göra.
Markägaren David Engrund blir förvånad när han får höra talas om dricksvattentäkten i sjön. Inte heller han visste att Bälgvikenborna tar sitt vatten i sjön.
– Det är först nu jag får höra av dig att finns en vattentäkt där. Vad vi måste göra för att få bryta är ju villkorat i tillståndet och vi följer de förordningar som finns, säger han.
Att grannarna hade synpunkter på skogsavverkningen vet han. Det hör till rutinerna vid större avverkningar.
– Jag förstår att man blir besviken när någon avverkar ett område och att man tycker om den där gamla skogen men hur ska man annars göra som skogsbrukare? En skog är ju en verksamhet, ett skogsbruk. Det har ju den där fastigheten levt på i flera hundra år. Det är ju inget nytt. Det gäller ju inte bara den utan det gäller alla skogsfastigheter i Sverige. Marken är min privata egendom och vill någon köpa den av mig så går det bra. Då får man själv ta ansvaret för hur skogen ska skötas, säger David Engrund.
Samtidigt pågår en byggboom i Sverige. Det gör det lönsamt att avverka och bryta sten nu.
– Skogsbruket skapar många arbetstillfällen. Det finns mycket berg men det är inte alla bergarter som håller rätt kvalitet och det är alltid brist på bra berg, säger David Engrund.
Kalhuggning har blivit den vanligaste formen för slutavverkning i Sverige, enligt Skogsstyrelsen. Det innebär att man fäller alla träd på en yta samtidigt så att bara ett tomt fält återstår. Efter millenieskiftet har nästan tre fjärdedelar av all slutavverkning i Sverige gjorts med kalhhuggningsprincipen.
Det är också den lönsammaste delen av skogsbruket, räknat i pengar.
Bälgviken var ett sågverkssamhälle till början av 80-talet. Fram tills dess att den stängde 1982 hade Årby Såg AB varit det dominerande inslaget i Bälgviken i 100 år och under de senaste 40-åren har Bälgviken omvandlats till en lummig liten idyll vid sjöns strand.
Tom Arvidsson flyttade in i början av 90-talet. Att samhällen förändras får man acceptera, säger han. Men tillägger:
– Det borde finnas en nödbroms att dra i när man ser att ett beslut får stora konsekvenser. Som jag ser det är vår vattentäkt i fara nu och ingen har tagit hänsyn till att den finns där. När man stoltserar med att man är 'årets miljökommun' tycker jag att man borde göra det.