När vi svänger in på familjen Levenrots gård i Sandlycke utanför Åkers styckebruk, har det gått knappt ett dygn sedan Niinas man Magnus hittade de förrymda hästarna Hilmar och Gige.
Då hade de varit borta i drygt ett dygn och när de återfanns ett par kilometer hemifrån var det för sent för Gige. Han låg död i Grundbro, påkörd av tåget.
– Han hade blivit träffad på höger höft och låg några meter från spåret, berättar Magnus Levenrot.
Han ringde direkt till Niina, som var hemma och organiserade sökandet. Sedan tog han Hilmar och gick hem.
– Jag bara gick, rakt på genom urskogen. Den sista biten vid vägen fick jag eskort av en bil som körde bakom mig.
Hilmar och Gige hittades tack vare flera olika tågresenärer som anmält att de sett en vit häst stå vid spåret i Grundbro, berättar Niina Levenrot.
– Tågresenärer har anmält det till både polisen och oss. De har sett dem på olika tider, så hästarna har stått där hela dagen.
Uppslutningen kring sökandet efter de båda förrymda hästarna – en händelse som snabbt spreds i lokala forum på Facebook – blev enorm, berättar makarna.
– Folk gick man ur huse i både Åker och Strängnäs. Stallägare flög med drönare. Viltjägare spårade med hundar. Folk delade på Facebook och letade utmed vägarna. Jag vet inte hur vår tacksamhet ska räcka till åt alla, säger Niina Levenrot och kliar Hilmar i ansiktet.
Telefonen ringer och hon sätter på mobilens högtalarfunktion. Det är polisen, som ringer tillbaka för att meddela att de gjort fel.
Niina Levenrots första anmälan på söndagseftermiddagen, kort efter det att hästarna rymt, blev aldrig ordentligt registrerad – och informationen nådde aldrig spåransvariga Trafikverket.
– Inte undra på att de inte fattade vad jag ville när jag ringde dem, säger hon, märkbart ledsen och sliten av alla telefonsamtal med och mellan berörda instanser de senaste dagarna.
Hon fick alltså själv försöka få Trafikverket att meddela de aktuella lokförarna att det troligen fanns hästar mellan järnvägen och motorvägen.
Sedan har hon försökt få hjälp via Trafikverket, polis och veterinär med att ta hand om Giges kropp, där den ligger oländigt till i skogen. Ingen av dem har kunnat bistå med att lösa den logistiken, säger Niina Levenrot.
Hon vet inte heller om hon har möjlighet att få någon ersättning för att hennes häst har dött i en tågolycka. Det får bli en senare fråga, säger hon och suckar.
– Jag får väl spara alla kvitton och se vad som händer. Nu måste jag se till att få hem Gige.
Senare på tisdagseftermiddagen lyckades Niina Levenrot få tag på Svensk lantbrukstjänst, som har avlivnings- och hämttjänst av djur.
– De kan hämta honom först på torsdag. Det känns inte kul, men jag har inget annat val.