Det var bolaget Linjeflyg, eller LIN, som startade dagliga flygningar från Kjula flygplats och blev därmed Mälardalens första flygplats med reguljära flygningar. Rutten var Stockholm/Bromma – Eskilstuna – Jönköping – Bulltofta/Malmö.
Linjeflyg som skulle trafikera Kjula, var ett då tio år gammalt flygbolag grundat av bland annat SAS, Dagens Nyheter och Stockholmstidningen och hade från början som huvuduppgift att flyga tidningar och post på nätterna och passagerare och gods på dagarna.
Två dagar innan premiären av den nya rutten var det högtidlig invigning av flygplatsen.
Eskilstuna-Kuriren skrev:
”När den läckra ”fransyskan” med namnet Nord 262 landar klockan 9.20 på Kjula flygfält med en rad prominenta passagerare ombord, är det ingen premiärnervös stationspersonal som tar ner henne. Flyget har varit igång på Kjulafältet i två år nu.”
1962 hade Eskilstuna kommun beslutat att gå in med pengar för att bygga ut den då rent militära flygplatsen och fick därmed tillgång till den för civil flygtrafik från 1967.
I och med att man blev en flygplats med reguljär trafik hade kommunen fått investera ytterligare pengar, både på utrustning och i utbildning av personal. Något som man på den tiden upplevde som väl använda pengar. För 1969 var flyget hett.
Den ”läckra fransyskan” som omnämndes tidigare syftade på flygplanet som skulle flyga rutten. Det var en Nord 262, ett franskt tvåmotorigt propellerplan, 20 meter långt, som tog 26 passagerare. Plantypen flög första gången 1962 och Linjeflyg hade vid den här tiden två plan av modellen.
Vid själva invigningen hade statsrådet Lennart Geijer, senare samma år utsedd till justitieminister, fått hoppa in som ersättare för kommunikationsminister Svante Lundkvist, som blivit sjuk. Svante Lundkvist hade som lokalpolitiker varit med om att klubba igenom Eskilstuna kommuns satsning på flygfältet sju år tidigare.
Lennart Geijer framhöll i sitt invigningstal att: ”Det svenska inrikesnätet nu fått en sådan omfattning att Sverige i dag placerar sig som första land i Europa ifråga om antalet inrikes flygresor i förhållande till befolkningsmängden.”
Det är kanske inget en politiker skulle vara stolt över idag.
Linjeflygs direktör, Arne Wickberg, spädde på flygentusiasmen i sitt tal, med upplysningen att: ”Inrikesflyget i vårt land – när Eskilstunaborna från den 1 februari får åka till Stockholm för 20 kronor – har de lägsta flygpriserna i världen!”
Det var nämligen så att i samband med den fasta flygförbindelsen utbröt ett priskrig på resor mellan Eskilstuna och Stockholm. Det var flyg, SJ och bussbolag som slogs om kunderna.
Eskilstuna-Kuriren redogjorde för prisbilden med flyg:
”En prisbomb levererades också. Biljettpriset mellan Eskilstuna och Stockholm sänks från ordinarie 46 kronor till 20 kronor! Därmed kan det således bli möjligt att göra en flygtur Kjula – Stockholm tur och retur för under 50-lappen. Taxi Eskilstuna - Kjula kostar cirka 18 kronor för en person, 22 kronor för två-tre personer och 25 kronor för fyra personer. Buss Bromma – Stockholms centrum går på 2:80 med fri övergång.”
SJ svarade då med att sänka priset på vissa avgångar mellan Eskilstuna och Stockholm till 18 kronor tur och retur. Nu skall man komma ihåg att Svealandsbanan inte fanns vid den tiden och tågresan till Stockholm tog 1 timme och 40 minuter.
Men det är ett sidospår, åter till invigningen. Tidningen skrev:
”Kapten Folke Eklund vid spakarna i Nord 262 – rena tillfälligheten att just Ärlasonen fick göra premiärturen över hembygden.”
Tidningen kunde konstatera att andrepiloten, kapten Folke Eklind, hade lokal anknytning som född och uppväxt på Lindarsnäs gård i Ärla. Han hade rejäl flygerfarenhet och hade fått specialutbildning på flygplanstypen Nord 262 i Frankrike.
Även flygvärdinnan ansågs lite lokal eftersom hon var från Västerås. Hon hette Marianne Hellström, var 25 år, gift och enligt skribenten: ”...med bred marginal klarar de givna SAS-måtten för flygvärdinnor.”
Inbjudna gäster fick förmånen att äntra den "läckra fransyskan" och få en rundtur över hemstaden med Folke Eklind vid spakarna och guide.Tidningen konstaterar:
"Det var dock inte så svårt att lokalisera sig över Eskilstuna och Torshälla. Tjockan gjorde att planet hölls på endast 300 meters höjd och fabrikör Eric Möller, fp-man i drätselkammaren, kunde belåtet konstatera att våra isbanor var välbefolkade."
"Vad flyplanet beträffar konstaterades allmän belåtenhet bland passagerarna. Vi har tidigare skrutit över denna "högbarmiga" fransyska - det vill säga den är högvingad vilket ger god utblick på alla platser - och nu gav hon syn för sägen. Snabb att ta sig upp i rymden, diskret så att samtal kan föras utan att behöva höja rösten och lätt "på foten" som en balettdansös när hon mark. Men det har naturligtvis de skickliga piloterna del i också."
Även om alla inblandade var entusiastiska vid starten så kunde man en månad senare läsa i Eskilstuna-Kuriren att flyglinjen inte varit någon succé.
Den "läckra fransyskan" hade haft problem med den svenska vintern med förseningar som följd. "Världens lägsta flygpriser" hade inte lockat mer än totalt 159 resenärer från Kjulafältet, en missräkning enlig bolaget.
Linjeflyg lade ned den reguljära trafiken från Kjula två år senare, 1971.