TRE SAKER är jag bara så glad för just nu:
1. Guif vann.
2. Jag är inte handbollsspelare.
3. Jag är inte massör i Guif.
Det sistnämnda är jag nästan mest tacksam för. Hoppas däremot att Emma Wennersten och Jonas Andreasson som knådar Eskilstunahjältarna är utvilade nu.
För jisses vad de får slita i eftermiddag. Guifspelarna tog nämligen så mycket stryk att de skulle kunna ställa upp i en reklamfilm om Sverige.
Så gula och blå tror jag alla är i dag.
Just det gör att det är så skönt att i stället vara krönikör.
Man slipper bli bankad sönder och samman av ”elaka” Sävehofspelare.
Fast guifarna tycks inte ha något emot det.
Eller som Robin Andersson sa när jag träffade honom i ett reportage inför festen i Sporthallen:
”Det är nästan skönt efteråt. Har man ont överallt vet man att man gjort allt”.
Och gav rubbet till sista svettdroppen gjorde verkligen Robin.
Tillsammans med resten av laget.
EN SÅN här dag är det nästan synd att lyfta fram enskilda.
Men jag kan inte låta bli.
En som bara blir bättre ju mer det gäller är Haukur Andrésson.
Det var han som stängde, låste och kastade bort nyckeln i slutet av matchen.
Efter hans två virvlande genombrott till 27–23 och 28–23 var Sävehof ett lag på rygg.
Uträknat och slaget.
Haukurs briljanta prestationer kom när 55 minuter spelats.
Att han då kan speeda upp så till den milda grad är inget annat än imponerande. En normal spelare borde inte haft den kraften kvar i benen.
Men nu är inte Guifs spelare modell 08/09 riktigt normala.
Så många orutinerade borde inte palla pressen. Men det gör grabbarna. Dessutom har jag en känsla av att inget annat lag i Elitserien är bättre tränat.
Inte ens stjärnorna i Sävehof.
PÅ FÖRHAND anades en holmgång.
Och den som hoppades på kamp, fysiskt spel och smällar som skulle kunna knocka boxare blev knappast besviken.
För jisses vilka pärlor som delades ut.
Av Guifspelarna och kanske ännu mer av bortalirarna.
Handboll är dock en häftig sport på det viset att ingen gnäller. Ingen ligger kvar och vrider sig likt fotbollsspelare som någon blåst på.
Nej, de här idrottsmännen reser sig upp direkt. Gör de inte det är de skadade. Som Johan Jacobsson som hade oturen att trampa snett och fick ett bandage modell turban kring foten.
EN SAK till är jag för resten riktigt lycklig över.
Vi får en fest till i Sporthallen på tisdag där 5 000 händer klappar i takt.
NU LEVER semifinalserien.
Lyckas massörerna få liv i alla kroppar de närmaste dagarna kan det bli kul i Partille på söndag.
Hur som helst har Sävehof fått något att grubbla på.